Aristolochia L., bot. farmak., ett ganska artrikt slägte, utgörande typen för fam. Aristolochieæ Juss. och hörande till kl. Gynandria (Hexandria) Lin., utmärkt genom sin kronlika, sambladiga, mer eller mindre rörformiga blomkalk, med snedskuret, eneller tvåläppigt bräm. Flere arter hafva varit, och en del äro ännu, använda i medicinen, såsom de i södra Europa växande A. longa L. och A. rotunda L., hvilkas rotknölar i droghandeln kallas Radices A. longæ och rotundæ. A. serpentaria L. i norra Amerika ger Radix serpentariæ (se Serpentaria-rot). A. pistolochia L. ger R. pistolochiæ o. s. v. A. clematitis L. finnes förvildad i södra Sverige; äfven dess rot har varit begagnad såsom läkemedel. Många aristolochia-arter i varmare länder hafva underligt formade blommor och stora vackra blad, hvarför de ofta odlas såsom prydnadsväxter. En sådan art, A. sipho L., trifves rätt väl i södra och mellersta Sveriges trädgårdar. Med sina långa refviga stjelkar och stora blad är den tjenlig att bekläda murar, väggar, spalierer o. d. O. T. S.
Flere fossila arter af slägtet A. anföras från Europas miocena lager, en äfven från Grönlands, hvarjämte slägtet uppgifves vara funnet i kritlagren inom norra Amerika. A. G. N.