Arlberg, Georg Efraim Fritz, operasångare, föddes d. 21 mars 1830 i Leksand i Dalarna. Han blef student i Upsala 1848, tog kameralexamen 1852 samt ingick i kammarkollegium, generaltullstyrelsen och postverket. Arlbergs anlag och böjelse hänvisade honom dock till scenen och sången, och 1854 debuterade han å Stjernströmska "Mindre teatern" såsom Farinelli i pjesen af samma namn. Året derpå gjorde han furore såsom Asmodeus i "Den ondes besegrare", och 1858 öfvergick han till K. teatern, der han öppnade sin bana såsom Figaro i "Figaros bröllop". Jämte Arnoldson tog han en tid undervisning af en tysk f. d. teatersångare, Wieser, hvars ovanliga röst och sångsätt de lärt beundra på ett schweizeri i Stockholm. 1860-65 var A. dels underregissör, dels regissör vid lyriska scenen och gjorde flere konstresor i in- och utlandet. 1868 gifte han sig med violinspelerskan Maria Neruda, en syster till Vilhelmina Neruda-Norman. I Juni 1874 afgick han från K. stora teatern i Stockholm och har sedermera verkat vid operan i Kristiania.
Arlbergs röst är behaglig, men icke stor, utan snarare tämligen obetydlig. Att han likväl varit i stånd att utföra de mest fordrande baritonpartier på ett tillfredsställande sätt, beror helt och hållet på den samvetsgranna utbildning, den ovanliga smak och det ljusa konstförstånd han slösat på sina uppgifter. Vidkommande den dramatiska sidan af dessa uppgifter, torde A. på sin tid hafva varit den främste bland våra operaartister, åtminstone säkerligen den mångsidigaste. Hans repertoar omfattar de mest polariske motsatser: den sträcker sig från det demoniska till det komiska, och på detta område är han mäktig af stora skiftningar och individualiseringar. Än framställer han den nattlige, grubblande Holländaren, än och med samma mästerskap den förföriske, sorglöse Don Juan; än den fine spanske barberaren Figaro, än den bondsluge smålänningen Räfklo. Utom nu nämnde roller vittna följande tillräckligt om Arlbergs mångsidighet: Belcor i "Kärleksdrycken", Valentin i "Faust", Karl V i "Ernani", Kristiern i "Gustaf Vasa", Agamemnon i "Ifigenia", Kark i "Den bergtagna", Nelusko i "Afrikanskan", Telramund i "Lohengrin", Czaren, Joconde, Hans Heiling i operorna af samma namn m. fl. - A. har äfven öfversatt operatexter. För svenska scenen har han bearbetat öfver ett tiotal libretter. bland hvilka må nämnas "En egendom till salu", "En sömnlös natt", "God natt, granne", "Nattlägret i Granada", "Struensee", "Rienzi" och "Flygande holländaren", med hvilka bägge sistnämnda han gjort Richard Wagner bekant i Sverige. - Slutligen har Arlbergs solida musikbildning, tillika med en rätt intressant, om än icke originel uppfinningsgåfva, satt honom i tillfälle att framträda som kompositör. Af hans ton sättningar må nämnas Sånger, Sten Sture (ballad) samt ett Offertorium, upfördt i Katolska kyrkan i Stockholm 1865. A. L.