Arndt

Arndt l. Arnd, Johann, en bland den evangelisk-lutherska kyrkans ypperste lärare och icke utan skäl kallad reformationens reformator, föddes 1555 i Ballenstedt i furstendömet Anhalt. Efter fullbordade elementarstudier besökte han universiteten i Helmstedt, Wittenberg, Strassburg och Basel. Han ämnade först blifva läkare; men en svår sjukdom, för hvilken han var nära att duka under, kom honom att bestämma sig för kyrkans tjenst. Till en början fick han anställning som diakonus och skollärare i sin födelsestad, men förflyttades inom kort till kyrkoherdebeställningen i Badeborn. Hans bestämda uppträdande i en teologisk stridsfråga ådrog honom emellertid landsfurstens misshag, och han afsattes från sitt ämbete. På denna afsättning följde dock snart en ärofull kallelse till Quedlinburg, der A. i 9 år verkade såsom en outtröttlig församlingslärare. Han utbytte sedan denne plats mot predikantbeställningen vid Martinskyrkan i Braunschweig. Der beträdde han en ny bana, skriftställarens, säkerligen utan att sjelf ana till hvilken stor välsignelse han derigenom skulle blifva för århundraden. Han började nämligen i Braunschweig (1605) utgifvandet af sin allbekanta bok Om den sanna kristendomen, som blifvit öfversatt och otaliga gånger upplagd på nästan alla europeiska språk (i nyare tider äfven på tamuliska) och som näst Bibeln - och möjligen äfven Thomas a Kempis' "Om Kristi efterföljelse" - torde vara den mest spridda uppbyggelsebok i verlden. Den efterföljdes snart af flere andra, såsom hans Paradis lustgård, hans Andliga skattkammare, Förklaring öfver psaltaren m. fl. Från Braunschweig kallades A. till pastor och konsistoriiledamot i Eisleben, hvilken plats han dock redan några år derefter utbytte mot generalsuperintendenturen i Celle, hvilken höga befattning han i allo visade sig fullt vuxen och med oförminskad kraft skötte till sin död, d. 11 Maj 1621. J. H. B.