Artaxerxes

Artaxerxes, Fornpers. Artakhsatra, namn på tre fornpersiska konungar. 1) A. I, Xerxes' son, med binamnet Långhand, besteg tronen efter att hafva mördat sin äldre broder. Under A., som regerade 465--424, inträdde de första tydliga spåren till det stora rikets förfall; Egypten och Baktrien afföllo, men kufvades af satrapen Megabyzos, hvilken sedan sjelf gjorde uppror mot konungen. I bibeln kallas han Artasasta (Artachschaschta); Esra och Nehemia voro hans samtida. -- 2) A. II, med binamnet Mnemon (den minnesgode), son till Darius II och sonson till A. I; reg. 405--359. Brodern Cyrus, som gjort uppror, besegrades af honom vid Kunaxa 400; invecklad i de grekiska striderna, afslöt han 387 den s. k. Antalcidiska freden (se Antalcidas). Palatsrevolutioner förbittrade hans ålderdom. -- A. III, med binamnet Ochus (vagnfararen), den förres son och efterträdare, reg. 359--338. Han underkufvade åter Egypten, som 413--350 varit sjelfständigt, samt Fenicien. I båda dessa land rasade han med gränslös grymhet; i Egypten lät han hånfullt slagta Apis och anrätta honom till föda. A. blef förgiftad af sin fältherre Bagoas. -- Den nypersiska sagan har sammanfört de tre A. i en person, Ardesjîr-dirâz-dest (A. långhand). Äfven det nypersiska rikets stiftare kallas Artaxerxes, Nypers. Ardesjir (se d. o.).