Antalcidas

Antalcidas, Grek. Antalkídas, en lacedemonier, en af det forna Greklands slugaste diplomater. År 393 sändes han af sina på Athens återvunna makt afundsjuke landsmän till Asien för att bringa athenarnas politik i misskredit och beröfva dem det understöd af persiska penningmedel, hvilket de en tid åtnjutit. Utan svårighet vann A. Tiribazos, den persiske ståthållaren i Mindre Asien, på sin sida, men vid storkonungens hof rönte han till en början föga bifall, emedan man ännu hade lacedemoniernas härjningståg under Agesilaus i friskt minne och konung Artaxerxes Mnemon dessutom var förbittrad på lacedemonierna, derför att de, sedan de med persiskt understöd vunnit sin maktställning i Grekland, begagnat henne i strid med den persiske konungens intresse. Snart lyckades dock Antalcidas åvägabringa en förändring i sinnesstämningen, i synnerhet sedan athenarna begått den oförsigtigheten att understödja Cyperns herskare, Evagoras, i hans krig mot perserna. De af A. förespeglade fördelarna (prisgifvandet af de grekiske städerna i Asien och de grekiska statsförbundens upplösning) voro äfven allt för påtagliga, och om sider gaf storkonungen det löftet att understödja lacedemonierna, om athenarna och deras bundsförvandter ej antoge de fredsvilkor, som man beslutit framlägga. Greklands stater voro redan utmattade af de långvariga krigen, och så afslöts på en kongress i Sparta 387 under persisk påtryckning - trots athenarnas, thebanernas och argivernas kraftiga föreställningar - den ryktbara s. k. Antalcidiska freden, genom hvilken de grekiske städerna i Asien skymfligt afträddes till Persien, de grekiska statsförbunden upplöstes, och alla grekiska stater, små och stora, förklarades fullkomligt oberoende af hvarandra. Garantien för denna fred öfvertogs af den persiske konungen, som åt lacedemonierna uppdrog dess närmare genomförande. För Grekland var denna fred lika olycklig som förödmjukande. Detta lands politiska kraft var bruten genom den inbördes splittring, som, under namn af alla staters sjelfständighet, föreskrefs i fredsvilkoren. Dess öden kunde nu i sjelfva verket dikteras af den persiske konungen, och endast lacedemonierna hade vunnit den skamliga fördelen att under persiskt skydd utöfva ett slags öfverinseende inom det till namnet fria Grekland och der tillämpa den persiska politiken. - Vid en senare beskickning till Persien (369) blef Antalcidas med förakt afvisad och skall, i grämelsen öfver förlusten af sitt inflytande, hafva dött en frivillig hungersdöd. A. M. A.