Evagoras

Evagoras, konung i det forna Salamis på ön Cypern, tillhörde Teukridernas urgamla herskareätt, hvilken genom en fenicisk usurpator blifvit undanträngd från regeringen. Genom klokhet och beslutsamhet lyckades han icke blott återvinna sitt fädernerike (410 f. Kr.), utan äfven lägga hela ön under sitt välde. För att trygga sin ställning sökte han inleda ett vänskapligt förhållande till perserkonungen, hvilken sedan gammalt gjorde anspråk på öfverhögheten öfver Cypern. Men snart uppstodo mellan dem misshälligheter, hvilka föranledde ett långvarigt krig, som efter många vexlingar slutade med en för E. ärofull fred (376). Två år senare föll han ett offer för lönnmördare. E. beskrifves såsom en i allo rikt begåfvad personlighet och i synnerhet såsom utrustad med ovanliga herskareanlag. Hans oaflåtliga sträfvande var icke blott att utvidga sitt rikes gränser, utan äfven att höja dess inre välstånd och der sprida den grekiska bildningen, af hvilken han var en ifrig beundrare. För athenarna visade han städse stor vänskap. Efter det olyckliga slaget vid AEgospotamos (405) gaf han en fristad åt den attiske fältherren och fosterlandsvännen Konon, som med spillrorna af Athens flotta hade räddat sig till Cypern, hvarjämte han kraftigt understödde Konons planer till återupprättande af Athens sjelfständighet. Af tacksamhet bistodo honom sedermera athenarna i kriget mot perserna med en flotta under Chabrias' befäl, till dess den s. k. antalcidiska freden (jfr Antalcidas), genom hvilken grekerna samfäldt erkände perserkonungens välde öfver Cypern, tvang dem att upphöra dermed. A. M. A.