Artistisk eganderätt är den en bildande konstnär tillerkända rätten att med andras uteslutande, delvis eller i deras helhet, efterbilda (reproducera) eller låta efterbilda af honom utförda konstverk. Till grund för detta erkännande ligger hänsyn till konstnärens anspråk på såväl att odeladt få skörda de ekonomiska frukterna af sitt arbete som att efterbildningen eger rum i en hans konstnärsrykte värdig gestalt. Den artistiska eganderätten är liksom den literära en tämligen modern rättsbildning och fick liksom denna sitt första uttryck i privilegier åt enskilda konstidkare. Så tilldelade t. ex. kejsar Karl V år 1550 Hans Zeitblum i Nürnberg privilegium att ensam för all framtid efterbilda ett af honom frambragt kopparstick. Albrecht Dürer hade 1511 af Maximilian I fått privilegium på reproduktion af sina gravyrer; hans enka stämde en efterbildare af ett af hans kopparstick, och henne tillerkändes genom förlikning skadestånd. Den äldsta lagstiftningen i ämnet gafs i Frankrike 1702, i England 1735, i Nord-Amerikas Förenta stater 1790 och i Belgien 1795. Holland och Kina sakna ännu dylika lagar; Turkiet och Japan qvarstå på privilegie-ståndpunkten. Nu gällande lagar härröra i allmänhet från 1870- och 1880-talen, den danska från 1864, den svenska från 1867 (med tillägg i k. förordn. af d. 10 Aug. 1877), den finska från 1880 och den norska från 1893.
I Sverige liksom i Danmark och Finland må ingen till försäljning eftergöra originala konstverk i konstnärens lifstid utan hans samtycke, för så vidt efterbildningen tillhör samma konstart som originalet. I Norge, Tyskland, Österrike, Ungern, Frankrike, Italien och Förenta staterna är (under samma tid eller den annorlunda stadgade skyddstiden, som nedan omtalas) offentliggörande i hvad ändamål som hälst utan konstnärens samtycke otillåtet; i Schweiz, England och Belgien redan sjelfva mångfaldigandet. Har ett konstverk uppstått genom flere personers samarbete, fordras i Norge allas samtycke för efterbildningen. Med konstverk likställas, åtminstone i flere afseenden, fotografier i de flesta stater; Sverige och Österrike utgöra undantag, i Frankrike är praxis vacklande. Byggnadsritningar äro i allmänhet (dock ej i Ryssland) skyddade, i Sverige såsom »skrift»; äfven sjelfva byggnaderna i Frankrike. Efterbildning i annan konstart eller konstform är förbjuden i Norge, Ungern, Frankrike, Belgien och Italien, men tillåten i Sverige, äfvensom i Danmark. Reproduktion af teckning eller målning i plastisk form och tvärtom är tillåten i Finland, Tyskland och Österrike samt i Schweiz (af på eller vid gator och offentliga platser befintliga konstverk). Den förbjudna efterbildningen blir icke loflig derigenom att den utföres i annan storlek än originalets, eller att dertill användas materialier af annat slag eller att i densamma vidtagas oväsentliga förändringar, tillägg eller uteslutningar, så länge den dock till innehåll och framställning bibehåller egenskapen af kopia.
Deremot har hvarje konstnär under sin lifstid eller under skyddstiden rätt att med andras uteslutande låta efterbildningar af sina arbeten, delvis eller i deras helhet, återgifvas på mekanisk väg (dit äfven enligt k. förordn. af d. 10 Aug. 1877 återgifvande genom tryck hör) eller genom foto- eller afgjutning eller annat dylikt sätt. I de öfriga nordiska lagarna är samma rätt uttryckligen tillagd den, som genom kopparstick, stentryck eller dylik mångfaldigande verksamhet på rättmätigt sätt mångfaldiggjort ett konstverk beträffande detta sitt arbete. Med afseende på beställda porträtt och porträttbyster kan i Norge, Finland och Belgien reproduktion företagas endast med beställarens samtycke; i Belgien kan för öfrigt icke ens originalet utställas utan hans eller hans rättsinnehafvares medgifvande förr än 20 år efter hans död.
Några formaliteter eller uttryckliga förbehåll å konstnärens sida för att komma i åtnjutande af sin reproduktionsrätt fordras i Sverige icke. På fotografier måste i Danmark, Finland och Tyskland deras tillkomstår och fotografens namn utsättas. För åtnjutandet af vanlig skyddstid efter konstnärens död böra anonyma arbetens konstnärsnamn i Tyskland och Ungern inregistreras, postuma arbetens i Belgien och Schweiz. I Österrike måste hvarje konstnär vid offentliggörandet af sitt arbete förbehålla sig reproduktionsrätten och inom 2 år hafva begagnat sig af densamma. I Frankrike skall hvarje genom tryck framstäldt konstverk i 3 exemplar deponeras hos myndighet, i annat fall förlorar konstnären sin talan mot olofligt efterbildande, men återfår densamma, så snart skyldigheten blifvit fullgjord, hvilket deremot icke är fallet i Spanien, Italien, Monaco och Venezuela. I England tarfvas inregistrering af målningar, teckningar, fotografier och skulpturarbeten, å de sistnämnda dessutom af tillkomstår och konstnärsnamn. I Förenta staterna fordras inregistrering och deponering af en fotografisk afbildning af målning, teckning, skulpturarbete och dyl., och af 2 ex. af gravyr, färgbild etc. Dessa 2 ex. af fotografi, färgbild och litografi skola dessutom vara afdragna på negativ, plattor etc., som framstälts inom Förenta staterna.
Reproduktionsrätten kan konstnären, med eller utan vilkor, öfverlåta på en eller flere, icke blott för sin lifstid (eller för skyddstiden), utan i Sverige äfven för en tid af 10 år från sin död. Formerna för öfverlåtelsen äro i allmänhet desamma som för cession af andra rättigheter: i England, Spanien och Förenta staterna fordras inregistrering för giltighet mot tredje man. Har ingen sådan öfverlåtelse skett i konstnärens lifstid, åtnjuta hans lagliga rättsinnehafvare samma rätt för den nämnda tiden. Denna skyddstid efter konstnärens död är i Chile 5 år (som kunna ökas med ytterligare 5), på Haiti enkans lifstid, 20 år för barnen, 10 för andra arfvingar, i England (beträffande målningar, teckningar och litografier) 7, i Brasilien 10, i Peru 20, i Danmark, Tyskland, Österrike och Schweiz 30 (för fotografier 5 år efter offentliggörandet), i Norge, Finland, Ryssland, Ungern, Belgien, Frankrike, Monaco, Portugal, Tunisien och Bolivia 50, i Spanien och Columbia 80, i Mejico, Guatemala och Venezuela beständig. En del stater räknar utan afseende på konstnärens lifstid skyddstiden från konstverkets offentliggörande. Sålunda betraktar Italien efterbildning i annat konstförfarande som öfversättning och ger densamma derför enahanda skydd eller 10 år efter offentliggörandet. Beträffande andra konstverk är skyddstiden för konstnärens rättsinnehafvare 40 år, från hvilka likväl afdragas de år, under hvilka han sjelf åtnjutit skydd. Under derpå följande 40 år är reproduktionsrätten fri mot erläggande till rättsinnehafvarna af 5 proc. af försäljningspriset på hvarje mångfaldigadt exemplar (»système du domaine public payant»). I Grekland är skyddstiden efter offentliggörandet 15 år, som dock kunna ökas; i England är den för stick 28 och för skulpturarbeten 14 år, som för konstnären sjelf, hans enka och hans barn kunna ökas med 14.
För anonyma och postuma (efter konstnärens död offentliggjorda) arbeten beräknas skyddstiden något annorlunda. I Tyskland, Österrike och Ungern räcker den för anonyma arbeten 30 år från deras offentliggörande. I Belgien, Frankrike, Monaco, Spanien, Mejico, Columbia, Ecuador och Venezuela träder förläggaren i konstnärens ställe, så länge denne icke gifvit sig till känna. Vid postuma arbeten träder i Frankrike, Spanien, Columbia och Guatemala rättsinnehafvaren helt och hållet i konstnärens ställe. I Schweiz, Ryssland, Belgien, Monaco, Bolivia och Chile åtnjuter utgifvaren skydd en viss tid efter offentliggörandet, i Tyskland och Ungern en viss tid efter konstnärens död. De nordiska lagarna innehålla intet härom.
Öfvergår ett konstverk i annans ego, förlorar konstnären eller hans rättsinnehafvare icke derigenom reproduktionsrätten, såvida icke annat uttryckligen aftalats. Denna svenska rättsregel har sin motsvarighet i de flesta andra stater; motsatsen gäller endast i Österrike, Columbia och (enligt praxis) Frankrike samt i Italien och England vid föryttring af formar, kopparplattor o. dyl. I England förlorar konstnären visserligen äfven i öfrigt reproduktionsrätten, om han icke skriftligen förbehållit sig densamma, men förvärfvaren af konstverket erhåller den endast i det fall, att han skriftligen betingat sig den. I fråga om beställda porträtt och porträttbyster följer likväl reproduktionsrätten konstverket åt i Tyskland, Schweiz, Ungern och Ryssland samt enligt praxis äfven i Belgien, Spanien, Italien och Mejico.
Efterbildning är emellertid i Sverige tillåten af konstverk, a) som tillhöra staten eller menigheter (samma stadgande hafva Danmark, Finland och Ryssland), b) som äro utställda på öppna platser eller anbragta på byggnaders utsidor (samma frihet återfinnes i de tre nämnda landen, i Tyskland och Schweiz, der dock blott i annan konstform, samt i Ungern och Mejico), c) för handtverkare och fabrikanter, om konstverket af dem begagnas såsom förebild vid tillverkning af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller ock till prydnader derå. En analog bestämmelse träffas i Finland, Ryssland, Österrike och Mejico samt i Danmark (der konstnären likväl genom tillkännagifvande kan förbjuda begagnandet under de första 10 åren).
Oloflig efterbildning straffas i Sverige med böter; skadestånd skall dessutom lemnas. Formar, plåtar m. m. liksom alla till försäljning afsedda exemplar af af bildningen skola tagas i beslag och med dem så förfaras, att missbruk deraf icke kan ske. Emellertid kan målseganden få dem till sig utlemnade mot ersättning för värdet eller afdrag derför å skadeståndet. Samma bestämmelser gälla om försäljning eller införsel af veterligen otillåten efterbildning. Dylika förbrytelser eger endast målseganden att åtala. Bestrider den tilltalade, att efterbildning egt rum, kan rätten infordra utlåtande från Akademien för de fria konsterna, såvida ej parterna å båda sidor skjuta frågan under gode män och utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I sådant fall uppställer rätten den eller de frågor, som af gode männen skola besvaras.
Utländska konstverk likställas i Frankrike (sedan 1852) och i Belgien (sedan 1886) fullständigt med inländska. I åtskilliga andra stater gäller samma ömsesidighetsklausul som den svenska lagens, eller att under förutsättning af reciprocitet lagens stadganden delvis eller i deras helhet af konungen kunna förklaras tillämpliga å efterbildning af främmande konstnärs arbete, som utom riket finnes; för här befintliga är en sådan åtgärd deremot icke behöflig. Sådana förklaringar hafva för Sverige utfärdats 1881 beträffande norska och 1884 beträffande franska och italienska konstnärers alster. Internationella öfverenskommelser ang. artistisk eganderätt hafva för öfrigt under det senaste halfseklet till ett stort antal afslutats, i främsta rummet af Frankrike. Ett betydelsefullt steg mot utländingens likställighet med den inhemske konstnären togs genom konventionen ang. literär och artistisk eganderätt i Bern 1886 (se Bernkonventionen. Suppl.). Jfr Lyon-Caen et Delalain »Lois... sur la propriété littéraire et artistique» (1889). Rphl.