Artoca'rpus L. (se föreg.), bot., växtslägte af nät. fam. Artocarpece; Monoecia, Monandria L. Det innefattar höga, storbladiga, tropiska träd, som äro enbyggare, med en mängd små lian-blommor, hvilka sitta i tätblommiga hängande ax, och en mängd honblommor i en hufvudlik gyttring och insänkta i det köttiga fästet. De egentliga frukterna utgöras af nötter. Dessa äro dock icke fria, enär alla de till samma blomställning hörande fruktämnena sammansmälta med kalkarna och fästet samt utvecklas till en enda, sammansatt, köttigt mjölig, på ytan knottrig frukt. Till slägtet A. hör det för sin närande
frukt berömda brödfruktträdet, A. incisa L. (se fig.), hvilket, troligen härstammande från Söderhafs-öarna, numera ingenstädes finnes vildt, men odlas i alla mellan vändkretsarna belägna land. Detta träd, som når en höjd af 30-40 f., har stor och tät krona med vackra, ungefär
w» f-
och l f. breda, parflikade blad
samt nästan klotrunda, sammansatta frukter af Tryckt den 1>2/ö 70,
ett rnenniskohufvuds storlek. Dessa frukter äro ett hufvudsakligt näringsämne för de tropiska laiidens innebyggare, ja på vissa ställen nästan det enda medlet för deras lifsuppehälle. Trädet bär under 8-9 månader af året ymnig frukt; 2-3 träd anses kunna förse en menniska med tillräcklig näring för ett helt år. Frukten aftages före mognaden, skalas, skares i skifvor och stekes på heta stenar. Sålunda tillredd har den en smak, liknande den af hvetebröd, ehuru något sötare. Af frukten beredes jämväl en deg, af hvilken bakas välsmakande bröd. Äfven i andra afseenden är trädet nyttigt: så lemnar veden ett till flere ändamål användbart virke; af bastet beredas tåg och väfnader; bladen nyttjas till förvarande af födoämnen, o. s. v. - A. inteyrifolia L. är en annan till detta slägte hörande art, som skiljes från den föregående hufvudsakligen derigenom, att den har hela blad och aflånga frukter, som äro ännu större än dennas. Dess hemland är Ostindien, der den, liksom i Vestindien, mycket odlas för sina ätliga frukter.
Såväl blad som frukter af slägtet A. äro funna fossila inom mellersta och södra Europas tertiära lager. Ldt. A. G. N.
ArtoiS [artåa'], gammal fransk provins med titeln af grefskap, begränsades af Picardie och Flandern, och motsvarade i det närmaste nuv. depart. Pas-de-Calais. Hufvudorten var Ärras. Landet blef 1239 förlänadt åt en yngre gren af franska konungahuset, kom sedermera till Flandern och Burguncl och först på 1600-talet (genom Pyreneiska freden 1659 och freden i Nijmegen 1678) åter till Frankrike. Karl X bar såsom prins titeln grefve af Artois.
Artot [arta]. 1) Alexandrc Joseph Montagny A., belgisk violinist, f. 1815, d. 1845. Han gjorde konstresor i de flesta europeiska land och i Amerika samt väckte uppmärksamhet för sitt eleganta och korrekta spel, som dock saknade storhet i ton och stil. - 2) Desirée A., den förres brorsdotter, belgisk sångerska, född 1837 i Frankrike, men uppfostrad i Bruxelles, der fadern var hofkapellist. Hon åtnjöt sångundervisning af den berömda Pauline Viardot-Garcia och sjöng efter 1857 offentligen i London, Paris, Bruxelles och Milano. Sitt rykte vann hon egentligen i Berlin, då hon 1860 uppträdde i Lorinis italienska operatrupp på Victoria-teatern. Sedan dess har hon upprepade gånger gästat såväl sistnämnde stad som andra orter i Tyskland, Belgien, England och i synnerhet Ryssland, der hon efter 1869, då hon gifte sig med barito-nisten Padilla y Eamos, gjort konstresor med Merellis operasällskap. För sin framgång har A. att tacka mindre sin röst, en mezzosopran af icke just första rangen, än sina ovanliga musikaliska anlag och en nu för tiden sällsynt grundlig sångbildning samt dessutom verklig dramatisk fallenhet. Beundrad lika mycket i den glada som i den allvarliga genren, räknar hon som sina triumf roller Itosina, Cenerentola, Violetta, Regementet* dotter, Maryarefa m. fi. A. L.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.