Asien, till storleken den främste bland verldsdelarna, omfattar vid pass l/3 af hela vår jords landmassa. Särskildt i sin egenskap af men-niskoslägtets vagga och hemmet för dess äldsta historiska minnen är det egriadt att i alla tider tilldraga sig uppmärksamhet.
Storlek, läge och gränser. Med hela sin stora massa tillhör A. den östra jordhalf-vans norre del; endast ögrupperna i s. sträcka sig öfver eqvatorn, och endast en obetydlig del längst i n. ö. når in på den vestra hemisferen. Ytan skattas till 013,730 (geogr.) qv.-mil, hvaraf öarna upptaga omkring 50,000. - Redan angifvandet af det asiatiska fastlandets ytterste gränspunkter är tillräckligt att gifva en föreställning om denne verldsdels kolossala dimensioner. Från Kap Tsjeljuskin i n. (77° 34') till udden Buru i s. (1° 15') är en utsträckning af mer än 76 breddgrader, och från Kap Baba i v. (43° 43') till Ostkap vid Berings-sundet längst i ö. (207° 55') ett afstånd af öfver 164 längdgrader. - Ehuru Asiens kuster beräknas mäta i längd 7,676 geogr. mil (hvaraf
1,615 komma på Norra Ishafvet, 2,093 på Stilla hafvet, 3,389 på Indiska oceanen och 579 på Svarta hafvet och Medelhafvet), står det dock med hänseende till förhållandet emellan kust och landyta (l mil kust mot 106 qv.-mil land) tillbaka för både Europa (1: 37), Australien (1: 73) och Amerika (1: 80). - Norra Ishafvet, Stilla hafvet och Indiska oceanen begränsa Asien i n., ö. och s. Gränsen mot v. är af mera omvexlande art; från n. räknadt stöter det först på eri sträcka af 364 mil till Europas östrc gräns, Ural-berget och Uralfloden, sedan följes Kaspiska hafvet, hvarpå utmed Kaukasus åter en landgräns mot Europa vidtager; derefter sköljes Asiens vestkust af Svarta hafvet, Bosforen, Marmorasjön, Hellesponten, Egeiska hafvet och Medelhafvets östligaste del, till dess vid Sues det smala föreningsbandet med Afrika vidtager och gränsen längst åt s. bildas af Eöda hafvet.
Sambandet mellan Asien och den "gamla verldens" öfrige tvänne verldsdelar är sålunda redan angifvet; men äfven med de andre verldsdelarna kan A. väl sägas stå i förbindelse, om också ej alldeles omedelbart. Beringssundet, som längst upp i n. ö. skiljer A. från Amerika, är allenast omkr. 10 mil bredt, och söderut derifrån sträcker sig liksom lockande till samfärdsel en nästan oaf bruten rad af smärre öar från det ena fastlandet till det andra. Så utskjuta ock från sydöstra Asiens fastland kedjor af öar i riktning mot den australiska kontinenten, och det är just af denna anledning ganska svårt att uppdraga någon ur geografisk synpunkt fullt tillfredsställande gräns mellan den äldste och den yngste verldsdelen. Vanligen räknas dock till A. (och äro jämväl i den ofvan meddelade arealuppgiften inräknade): ögrupperna Filippinerna och Molukkerna, öarna Borneo, Celebes, Sumatra och Java samt de s. k. små Sunda-öarna. En del geografer (Malte-Brun, Balbi m. fl.) hänföra dock samtliga dessa öar till Australien; Austral-Asien är också numera deras vedertagna gemensamma namn. - Äfven mot Amerika och Europa . äro gränserna något osäkra: Aleuterna, som numera vanligen räknas till Amerika, ansågos förr vara en del af Asien, såsom i äldre tider ock var fallet med de v. om Ural belägna ryska guvernement, som bildats af de tatariska kan äten Kasan och Astrakan.
Asiens södra kust med sin rika halföbild-ning erbjuder slående jämförelsepunkter med motsvarande del af Europa. Arabien och Pyre-neiska halfön - båda tätt slutna massor, af utpräglad kontinental karakter, svag kustutveckling och höglandsnatur - bilda första jämförelseledet. "Vestra Indiska halfön och Italien motsvara hvarandra: de äro hvar för sig hem för hög forntida själsodling och rika historiska minnen; Alperna och Hiinalaja stå såsom hvar sin halfös gränsvakt mot n., och Sicilien eger sin motsvarighet i Ceylon. - Östra Indiska halfön och Grekland bilda siste länken i kedjan, bägge med splittrade kuster, fortsatta af en rik öbildning, som bildar öfvergången till en annan verldsdel. - Asiens östra kust är märklig för de egendomliga kransar af öar, med täta spår af vulkanisk verksamhet, hvilka med en förvånande regelbundenhet upprepas framför inloppen till dess djupt inskjutande, väldige hafsarmar. Så omslutes Kamtsjatka-hafvet af Aleuterna-, Okotska hafvet af halfön Kamtsjatka och Kurilerna; Japanska hafvet af Sakalin, den store japanske arkipelagen och halfön Korea; Gula hafvet af Korea, Japan, Loo-Choo-arkipelagen och Formosa, samt ändtligen Kinesiska hafvet af Formosa, Filippinerna, Sundaöarna och halfön Malakka.
Fysisk geografi. Liksom i allt annat är Asien storartadt jämväl i sina naturförhållanden. Det eger jordens högsta berg, vidsträcktaste lågland och största högslätter. Låglandet intager i det närmaste % af Asiens hela fastland-, högslätten nära nog 2/3. Den egentliga stora centrala högslätten begränsas i v. af Belur-tag, i s. af Himalaja och dess östliga fortsättning, det vilda, ännu föga kända Sine-Sjan, samt i ö. af Jan-Ling och King-gan-Ula. De i s. liggande bergskedjorna bilda tvärbranta öfvergångar till halföarnas rika, tropiska lågland. Utmed högslättens norra gräns deremot, der Altai-systemet och dess östliga fortsättning, de Dauriske alperna, bilda medelpunkten, äro berg-massorna mera utsträckta på bredden och öfvergå småningom till Sibiriens omätliga lågslätt. - Den nyssnämnda stora centrala högslätten är för öfrigt ingalunda att betrakta såsom ett oafbrutet slättland. Hon består fastmer af ett antal öfver hvarandra sig höjande bergplatåer, tilltagande i höjd, ju mer man nalkas Himalaja, och - att döma efter flodernas riktning - i allmänhet företeende en sluttning från v. mot ö. Så vidt vår hittills ytterst ofullständiga kännedom om dessa trakter sträcker sig, ligger ingen betydligare del af denna högslätt lägre än 3,000 f., men deremot höja sig flere ända till 10,000 f. Två betydande bergskedjor, mot ö. något divergerande från hvarandra, löpa i det närmaste parallelt med de norra och södra gränsbergen. Hindukusch och Kyenlyn i s. samt i n. Tian-Sjan med dess vestliga fortsättning, Mus-tag; mellan dem båda ligger Gobi 1. Sjaino, som, med undantag allenast för dess vestligaste del, har öckennatur. - Såsom en fortsättning af detta högland, men i mindre måttstock och med lägre höjd, är att anse den iranska högslätten, som genom det medisk-ar-meniska alplandet står i förbindelse med Mindre Asiens högslätter.
Det sibiriska låglandet, som ensamt för sig upptager större rymd än hela Europa, är för ingen del en alltigenom isig ödemark, såsom man vanligen föreställer sig. De södre delarna äro, särskildt vesterut, ganska fruktbara. Väldiga skogar upptaga mellerste delen af landet; först ofvanom dem vidtager tundrans sorgliga enformighet. Såsom en fortsättning i s. v. af det sibiriska låglandet måste man anse den turanska lågslätten, trakterna österut från Kaspiska hafvet och Aralsjön.
Den centrala högslättens öfriga sänkningar ned mot hafvet äro af högst om vexlande naturbeskaffenhet. Syriens brännande sandöcknar,
Mesopotamiens rika betesmarker, Sind-dalens sterila slätter, Bengalens tropiskt yppiga växtlighet, den östra Indiska halföns långsträckta, skarpt från hvarandra söndrade floddalar och Kinas ofantliga, sammanhängande, fruktbara, väl odlade slättbygd angifva hufvuddragen af täflan.
Till fullständigande af de redan lemnade antydningarna om Asiens oro grafiska förhållanden må följande uppgifter tjena. Af bergskedjorna eger Ural, med omkring 525 mil, den största längdsträckningen. Kyenlyn och Himalaja mäta hvardera 350, Tian-Sjan 330, Altai 200 och dess östliga fortsättning Jablonoj-Khrebet 230 mil, Kaukasus 116. På vestra Indiska halfön uppträda Yindjabergen med 200 och de vestra Gåts (Ghats) med 178 mils längd. - Hima-lajas högsta kända pass är beläget på 19,179 f. höjd; bland dess ofantligt höga bergstoppar böra nämnas Gaurisankar (af engelsmännen kalladt Mount Everest), 27,212 f. högt och numera gällande såsom jordens högsta berg. Dernäst komma Kansjinjinga (26,419 f.), Dava-lagiri (25,171 f.) och Tsjamalhari (22,469 f.). Först efter dessa, hvad storleken angår, komma de sydamerikanska högfjällen. På Himalajas norra sluttning inträder snögränsen vid 12,180 f., på sluttningen mot s. deremot först vid 15,600 f. Näst Himalaja i höjd stå Karako-ruin-bergen i Tibet med en passhöj d af 17,845 f. och en högste spets (Dapsang) af 26,533 f. Kyenlyn kan öfvergås vid 16,307 fots höjd; dess högste topp når 20,600 f. Tian-Sjans höjd-pass ligger omkr. 12,000 f. öfver hafsytan, dess högste spets, Tengri-Sjan, mäter omkr. 20,000 f. Altaikedjan passeras på 6,811 f. höjd och bergspetsen Bjeluka (10,320 f.) uppgifves såsom dess höjdpunkt. Gränsen för den evige snön inträder der redan vid 6,600 f.
Hvad beträffar vattnens fördelning företer Asien betydande motsatser. Än träder i dagen en rikedom, som lifligt påminner om Amerikas förhållanden, än en brist, snarlik de afrikanska öcknarnas. Ur förstnämnde synpunkt tafla med hvarandra Sibirien, Kina och de båda Indiska half öarna; ur sistnämnde synpunkt Gobi och dess vestliga fortsättningar samt Arabien. - A. eger väl ej att uppvisa floder och flodområden, som tafla med Mississippis och Mara-nons, men deremot ett dess betydligare antal strömmar, som dock måste räknas bland dem af första rangen. Främst står Jenisej. Dess längd uppgifves omvexlande till 748 eller 670 mil, och flodområdet till vid pass 49,000 qv.-mil. Jangtsekiang, af 720-740 mils längd och med ett område, som skattas än till 34,200, än till 54,175 qv.-mil, kommer dernäst; Amur mäter 540 (enligt andra 550) mil, Obi 580, Lena 530, Hoangho 500, Sind 490, Ganges 420 mil. Amurs flodområde omfattar öfver 53,300 qv.-mil, Obis från 57,800 till 63,800, Lenas till 37,170 qv.-mil. - Egendomliga för Asiens flodbildning äro de ofta förekommande tvillingfloderna, t. ex. Eufrat och Tigris, Ganges och Burramputer, Jangtsekiang och Hoangho samt Sind med dess fem källfloder.
Af insjöar eger A. ett högst betydligt antal, deribland jordens största: Kaspiska hafvet, hvars yta mäter 8,913 qv.-mil och livars spegel enligt senaste mätningar ligger 79 f. under Svarta hafvets. Den insänkning i jordskorpan, hvarom sistnämnda mått bär vittne, är dock i denna riktning ingalunda Asiens största egendomlighet; Palestinas sjösystem ligger vida djupare: sjön Tiberias 581 f. och Döda hafvet ända till 1,212 f. under Medelhafvets yta. Äfven Aral-sjön (1,267 qv.-mil), med allenast 25 f. höjd öfver hafsytan, vittnar om det turanska låglandets ofantliga depression. Deremot tillhör flertalet af Asiens öfrige större sjöar bergstrakternas platåer. Baikal, den egentliga Altai-ked-jans gräns mot ö., utbreder sålunda på 1,200 f. höjd sin 582 qv.-mil vida vattenspegel; Bal-kasch (543 qv.-mil) ligger på 500 f. höjd. Is-syk-kul i Tian-Sjan, med en vidd af 116 qv.-mil, är belägen på 4,691 f. höjd. Än högre upp (5,129 f.) är den armeniske alpsjön Van belägen; dess granne Urumia-sjön når blott 3,750 f., Kasjmirdalens sjöar i Himalaja ligga på 4,864 f. och Manassoravara, en af de "Helige sjöarna" i Tibet, afspeglar på 16,000 f. höjd de kringliggande snöfjällen.
Klimat. Vid pass 3/4 af Asiens fastland tillhör genom läget den norra tempererade zonen ; återstoden af dess yta är tämligen jämt delad mellan den kalla och den heta. Den täta fastlandsmassan bereder dock åt större delen af A. alla olägenheterna af ett skarpt utprägladt kontinentalt klimat: starkare och mera ihållande kyla samt mer tryckande värme än kustland på samma breddgrad få vidkännas. Särskildt är detta förhållandet med nordöstra Asien; temperaturen sjunker der i allmänhet allt mer, ju längre man kommer åt ö., och äfven i förhållande till de nordamerikanska landen utmed Stilla hafvet visa Asiens gentemot belägna kustnejder en ej obetydligt lägre temperatur. På de båda stora indiska halföarna utvecklar sig hela rikedomen af den tropiska floran; men de tropiska låglandens miasma saknas ej häller. För öfrigt vålla de betydande höjdsträckningarna i dessa nejder, att stora delar af landet kunna, trots det sydliga läget, njuta den tempererade zonens alla förmåner. De stora asiatiska öarna och ögrupperna tillhöra odeladt den varma zonen.
Naturalster. Mineraliska skatter eger Asien i oerhörd myckenhet: guld i Ural och Altai samt på Japan, Borneo och östra Indiska halfön, silfver i Ural och Altai, platina i Ural och Birma samt på Borneo och Molukkerna, koppar i Japan, Kina och Altai, tenn i Kina samt på Malakka och de små Sundaöarna Bänka och Billiton; jern finnes i de flesta af Asiens berg, och stenkol - af vigt för Rysslands ångbåtsfart på Kaspiska hafvet - fås i Tenasserim och Masenderan. I sistnämnda haf s närhet förekomma, liksom i Birma, rika förråd af mineraliska oljor. Ädelstenar af mångfaldig art träffas såväl i det ryska Asiens bergskedjor som i Persien, Indien och på öarna.
Hvad alstren ur växtriket vidkommer, må till en början påminnas derom, att A. är hemlandet såväl för våra vanliga sädesslag, som ock för flertalet af de ädla fruktträden. - Ur Sibiriens skogar må blott nämnas Cembra-tal-Tryckt den 7/7 76.
len; detta lands tundror t. o. m. öfverträffas i vegetationens enformighet af det trädlösa, centrala höglandet. Dess rikare omvexling bjuda sluttningarna mot v. och ö. samt framför allt mot s. Te-busken är karakteristisk för Kina, liksom kaffeträdet för Arabien. Låglandens fält lemna ris, socker, bomull och indigo, skogarna bambu, teak, sandel, ebenholts. Ögrupperna i s. och s. ö. äro det egentliga hemlandet för flertalet af de dyrbara kryddväxterna: peppar, nejlikor, muskot, kanel m. fl. Af läkemedel märkas rabarbern, jalappa, sassaparill, arro\v-rot och opium. Sistnämnda ämne leder tanken hän på den märklige rol de narkotiska ämnena spela i österlänningens lif. Utom opium måste vi i detta hänseende omnämna den från Amerika införde tobaken, som särskildt i Mindre Asien och på Filippinerna är af en sällsynt finhet; vidare hampan, som mindre odlas för tågornas skull (Manilla-hampan är dock bekant) än för det berusande extraktiv-ämnet hasjisch. Af prydnadsväxter har A. bl. a. skänkt oss tulpanen, hyacinten, hortensian, astern (Kina) och kainelian (Japan). Persiens och Indiens rosor äro verldsbekanta.
Vända vi oss slutligen till djurriket, så möter oss äfven der en påminnelse om Asiens egenskap af att vara det ursprungliga hemlandet: samtliga våra s. k. husdjur, möjligen med undantag af fåret, härstamma derifrån. Eenen, i vildt eller tamt tillstånd, är karakteristisk för det nordliga sibiriska landskapet; dettas skogar hysa i riklig mängd sabel, mård, räf, varg, björn och andra pelsdjur, och hvad kamelen är för de sydligare öcknarna, är den sibiriske hunden för sitt hemlands oöfverskådliga snöslätter. I Indiens "djungles" dölja sig tigern, pantern, noshörningen, elefanten, buffeln och vildsvinet, i Syriens öcknar erinra någon gång-lejonet, strutsen och gasellen om Afrikas närhet. - Falkjagt är ett af österlän ningen högt skattadt nöje. I Bankiva-tuppen har man velat finna stammen till våra tama hönsfoglar. Kina är fasanernas hemland, Persien påfogelns. Särdeles påfallande är i A. bristen på sångfog-lar. - Vidkommande den lägre djurvcrlden torde det vara nog att påminna om Indiens och dess öars giftiga ormar, om steppernas gräshopp-svärmar, om perlfisket vid Ceylon och Baharein-öarna samt om Kinas, Indiens och Persiens silke.
Befolkningsförhållanden. Asiens folkmängd skattas till 798,907,000, hvilket gifver en folkmängdstäthet af 982 personer på qv.-mi-len, då deremot Europa räknar 1,684. Det är hufvudsakligen tvänne raser, som delat Asiens land sig emellan: den kaukasiska i v. och s., den mongoliska i ö. och n. Ät s. ö. och särskildt på öarna tillkommer ytterligare den malajiska. De mångfaldiga skiftningar, till hvilka dessa raser mer eller mindre blandats med hvarandra, göra det dock nödigt att särskilja ett större antal grupper. En sådan bildas af Kinas, Japans, Koreas, Tibets och östra Indiska halföns (Indo-Kinas) folk. Buddhaismen är hos dem alla den herskande religionen, och inflytandet af kinesisk odling är omisskänneligt hos
38 de fleste medlemmarna af denna grupp. - Den tatariske gruppen (tunguser, mongoler och turkar, samslägtingar till de fin ske och magyariske stammarna i Europa) är spridd öfver hela Hög-Asien och vidsträckta delar af dess norra sluttning. Muhammedanismen är öfvervägande inom denna grupp. - Den tsjudiske eller sibiriske gruppen (samojeder, kamtsjadaler, ainos in. fl.) är ännu endast föga känd. En fjerde grupp bilda malajerna. De många olika folkstammarna i Dekan (tamuler, telingas m. fl.), ättlingar af Indiens urfolk, dravidas, höra skiljas från Gangesdalens invandrade hinduer, hvilka jämte perser, afganer, kurder och beludsjer tillhöra den in do-germanske gruppen, rik på minnen af uråldrig hög bildning, hvilka ännu äro bevarade i deras märkliga språkskatter (sanskrit, pali, zend). Slutligen komma de kaukasiske stammarna och semiterna. Till alla dessa infödda folk-element sälla sig nu ock rika bidrag, lemnade af nära nog alla Europas folk, som i århundraden med förkärlek riktade sina kolonisationssträfvanden åt Asien. Eyskt inflytande i n. och engelskt i s. är dock ur denna synpunkt förherskande.
Kulturförhållanden. Mångskiftande som Asiens natur och befolkning äro ock dess seder och samhällsskick, dess religionsformer, dess materiella och andliga odling. Der genomlöpes hela skalan från den råaste sjamanism till det mest fantastiska mångguderi, från islams fanatism till kristendomens kärleksfulla lära. Der träffas i rikaste urval ett material för studiet af såväl vildens som nomadens och den civiliserade, ja den öfverförfinade menniskans lif. .Envist stillastående i stället för framåtskridande och en inåtvänd, kontemplativ riktning i stället för den utåt riktade verksamhetslusten äro drag, som i en europés ögon måste skarpt känneteckna den asiatiska civilisationen. Denna är dock ingalunda öfverallt sig lik: de egentligen s. k. orientalernas (arabers, persers, turkars) orubbliga tro på ett oundvikligt öde, hinduens djupa känsla af ansvarighet gent emot högre makter och kinesens torrt förståndiga, småaktigt noggranna sedebud bilda ur religiös synpunkt lika skarpa motsatser som i socialt hänseende Slafveriet hos de förstnämnda folken, hinduernas kastväsende och den i Kina fullt genomförda borgerliga likställigheten. Äfven i det yttre uppträdandet röja sig dessa skilnaden en viss adel i väsende och hållning öfverger aldrig den äkte österlänningen; hinduen döljer sin svaghet under en godmodig undfallenhet, och kinesen vet intet bättre sätt att taga sin värdighet i akt än genom ett öf-vermått af pedantiska ceremonier. - Inom de nyssnämnde stammarna och de med dein närmast förbundne är den asiatiska civilisationen, egentligen att söka.
Näringsflit och handel stå jämförelsevis högt. Af den förras alster finna ännu alltjämt många en god afsättning på den europeiska marknaden. Indiens fina ylleväfnader, Kasch-inirs själar, Persiens mattor, Kinas porslin och elfenbenssniderier, Japans lackerade varor, vapnen och läderarbetena från vestra Asiens indu-
striella medelpunkter äro endast en del af hvad Asien har att bjuda i denna riktning. - Handeln emellan de infödda folken är ännu företrädesvis landthandel, till en del idkad genom karavaner, men i de många handelsplatserna utmed kusterna och uppåt de stora segelbara floderna gör sig europeiskt inflytande allt mer och mer gällande. Ångbåtarna, jernvägarna och telegrafen hafva redan underlagt sig betydande sträckor af Asiens rikaste nejder.
Politisk indelning. Kolonier. På stats-lifvets område företer Asien samma formrikedom som i allt öfrigt. Ren sjelfstyrelse, pa-triarkaliska välden och oblandad despotism om-vexla med hvarandra, och i nyare tider saknas t. o. m. ej antydningar till ett konstitutionelt statsskick. - Betydande delar af Asien äro lydland under Europa. Turkarnas välde, utgånget från A., torde väl ännu der hafva sin största styrka och skall kanske en gång nödgas dit inskränka sig. Efter att hafva utan svärdsslag underlagt sig hela norra Asien, utsträcka ryssarna med allt större kraft och ihärdighet sitt välde ned öfver Turans lågland. Stort är ej det af stånd, som numera skiljer dem från engelsmännens ståtliga indiska rike, och det är säkerligen ej utan all anledning man motser en slutlig sammanstötning af dessa tvänne verlds-makters asiatiska intressen. - Af sina rika asiatiska nybyggen hafva portugiserna förmått bevara endast Makao, Diu, Daman och Goa; för Spanien återstå allenast Filippinerna; för Frankrike blott Chandernagore, Janoon, Pondi-chéry, Carical och Mahé, hvarjämte fransmännen under de senaste årtiondena i Kambodja lagt grundvalen till ett nytt indiskt kolonialvälde. Holländarna hålla sig alltjämt, men icke utan strid (Atsjin) fast på Öarna (Molukkerna samt delar af Gelebes och Borneo, Java, Sumatra och de smärre Sundaöarna). -- Utom dessa lydland och kolonier bestå såsom sjelf-ständiga riken: Japan, Kina, med ett antal skydds- och vasall-land, Birma, Siarn, Annam, Malaj staterna på Malakka och på öarna, Persien, Afganistan och Beludsjistan samt ett och annat kanåt i Turkestan.
Med hvarje år vidgar sig numera kännedomen om Asiens ofantliga inre; med ytterkanterna hafva Europas folk redan länge varit förtrogna. Sedan Kina och Japan med vapenmakt tvingats att upphäfva sin systematiska afspärr-ning mot den yttre verlden, hafva dessa båda egendomliga välden, med sin uråldriga och i viss riktning höga civilisation, blifvit ett ifrigt sökt mål för forskningslusten. Hög-Asiens vidder torde ur denne synpunkt intaga närmaste platsen. Ryssar och engelsmän, utgående från hvar sin särskilda operationsbasis, tafla der med hvarandra i upptäckter. De Asiatiska sällskap, som tid efter annan uppstått i Frankrike, England, Tyskland, Ryssland, Nederländerna och slutligen i Amerika, hafva inlagt ovansklig förtjenst om kännedomen af denne verldsdel. Endast genom deras stora förarbeten möjliggjordes ett sådant jätteverk som Karl Ritters berömda "Erdkunde von Asien". B. I-XYII. (Berlin 1824-1859). j. H.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.