Ask, Vraxinus excelsior L., bot., växtslägte af nät. fam. Oleaceoe, kl. Polygamia L., är utan tvifvel ett af våra ståtligaste träd ("arbor una ex quatuor nobilibus patrise". Linné). Fullt utvuxen, når asken ofta mer än 100 fots höjd, och stammens diameter kan uppgå ända till 4 f. Kronan är vanligen mera hög äri bred, löf-verket mörkgrönt, vackert och egendomligt genom de glest parbladiga bladen. Blommorna äro deremot högst oansenliga; de slå ut förr än bladen, sitta i täta vippor, sakna alldeles skydd, vare sig af hylle eller skärmblad, samt äro mångbyggare, i det somliga träd bära tvåkönade blommor, andra hanblommor, andra åter honblommor. Frukten är en enfröig, af-långt lansettlik vingfrukt. Under vintern igen-kännes asken lätt på sina uppåt bågböjde grenar, som bära tjocka svarta knoppar. - Synnerligen intressant för växtsystematiken är den genomgripande olikhet, som visar sig mellan asken och hennes närmaste slägtingar (t. ex. syrenen) i afseende på blommans och fruktens byggnad, hvarifrån eljest de för slägtskapen mest afgörande karaktererna bruka hemtas. Denna olikhet vinner sin förklaring, om man betraktar askens fullkomliga öfverensstämmelse med den trädtyp, som är utmärkande för hela
38* den tempererade zonen (utmärkt af de tidiga, i täta gyttringar samlade, små hyllelösa, skild-könade blommorna samt den enfröiga vingfrukten). Det är således de yttre lefnadsför-hållandena, som verkat bestämmande för de gröfre dragen af fruktifikationsapparaterna; analogien visar sig starkare än affiniteten. Öfvergången till familjens egentlige typ bildar manna-asken (Ornus) från södra Europa. - Asken växer vild i södra och mellersta Sveriges lunder och skogar, hälst på något fuktig, myllrik mark. För öfrigt är hon utbredd öfver nästan hela Europa. Som planterad är hon ett af våra allmännaste trädslag och tyckes förr hafva varit ett verkligt favoritträd. Numera har hennes odling mycket aftagit, hvartill väl orsaken ligger deri, att asken senast af alla svenska träd slår ut sina löf och tidigast förlorar dem. Ganska allmänt odlas deremot en varietet, hängasken (var. pendula), med låg krona samt utåt och nedåt riktade,, långa grenar. Hon lämpar sig väl till bersåer samt i trädgrupper och ses i synnerhet ofta på kyrkogårdar. Någon gång träffar man äfven planterad en annan varietet, med helt och hållet odelade blad (var. simpUcifoUa). - Asken lemnar ett hvitt, hårdt och segt virke, som mycket användes till allehanda redskap och verktyg, hjulaxlar, tröskverkskuggar o. d. Barken användes förr i medicin (t. ex. mot frossa); äfven bladen påstås hafva medicinska verkningar. - Att asken redan i de allra äldsta tider var ett omtyckt träd, tyckes framgå deraf, att hon flerfaldiga gånger omnämnes i den nordiska mytologien (vi påminna om asken Yggdrasel, verldsträdet), äfvensom af de många betydelser, som ur hennes namn utvecklat sig; ordet askr betydde nämligen i det gamla språket äfven ask (bytta), fartyg, spjut, krigare, s. A.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.