Aska, växtaska, kallas den vid en växts förbränning qvarblifvande hvita eller gråaktiga återstoden, som utgöres af oorganiska salter och fri kiselsyra. Olika växter lemna qvali-tativt och qvantitativt olika aska. Stundom varierar beskaffenheten hos askan efter en och samma växtart allt efter beskaffenheten af den jordmån, på hvilken växten uppdragits, och de växtdelar, som förbränts. Askan innehåller ämnen, som i vatten äro dels lösliga, dels olösliga. De lösliga utgöras af alkali-inetallernas karbonater, klorider och sulfater; de olösliga af fri kiselsyra eller s^likater, f östater och sulfater af kalcium och magnesium. I mindre mängd ingå i askan jern och mangan; sällan förekommer der lerjord. I haf s växters aska finnes till ringa mängd jodmetaller. p. T. c.
Vulkanisk aska kallas ett askliknande, grått eller gulaktigt, af fint söndergrusade vulkaniska bergarter bestående pulver eller stoft, som, tillika med vattenånga samt större eller mindre stycken af pimsten och lava m. m., vid vulkaniska utbrott ofta uppkastas ur krateröppningen. Stundom föres detta fina stoft vidt omkring af vinden, och der det nedfaller betäckcr det marken stundom till en eller flere fots djup. Derigenom ödeläggas icke sällan vidsträckta områden. Se Vulkan. E. E.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.