Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Åslög

Ämne: Nordiska sagotidens personer · Norge och Island: sagotid och medeltid

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 468–469 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Åslög (Isl. Áslaug) l. Kråka (Isl. Kráka), nordisk sagodrottning, om hvilken först jämförelsevis sena isländska källor (Snorres Edda, Völsungasagan och Ragnar Lodbroks saga) berätta följande. Å. var dotter af den ryktbare sagohjelten Sigurd Fåfnesbane och sköldmön Brynhild samt uppfostrades hos den senares fosterfader, Heme (Isl. Heimir). Då denne efter Sigurds och Brynhilds död fruktade för barnets lif, lät han göra en harpa så stor, att flickan deri kunde gömmas. Han vandrade sedan omkring som en fattig spelman, bärande sin harpa med barnet uti. På sina färder kom han till Spangereid vid Lindesnæs i Norge och fick der nattherberge hos ett gammalt torparefolk, Åke och Grima. För att komma i besittning af de skatter, som de på grund af några ur harpans springor framstickande dyrbara fransar förmodade vara gömda derinne, dräpte Åke på hustruns anstiftan sin gäst under sömnen. Till sin förvåning framdrogo nu makarna ur den sönderslagna harpan en liten flicka, som de beslöto uppfostra som sitt barn och gåfvo namnet Kråka. För att icke på grund af hennes ovanliga skönhet rätta sammanhanget med hennes börd skulle kunna upptäckas, måste hon alltid gå smutsig och uselt klädd. En gång, då hon emellertid olofvandes badat sig, påträffades hon af några män, som den danske konungen Ragnar Lodbrok från sitt skepp sändt i land för att baka bröd. Förvirrade af Kråkas skönhet, läto dessa brödet blifva brändt, och då Ragnar erfor anledningen till detta missöde, sände han bud efter flickan samt befallde, för att på samma gång pröfva hennes förstånd, att hon skulle infinna sig hvarken klädd eller oklädd, mätt eller hungrig, ensam eller i någon menniskas sällskap. Kråka infann sig, klädd endast i ett nät och sitt utslagna fotsida hår, bitande i en lök och med gårdvaren som sällskap. Hon blef konungens gemål och födde honom sönerna Ivar Benlös, Björn Jernsida, Hvitserk och Ragnvald. Emellertid lät Ragnar en gång på ett gästabud hos sin vän den svenske kungen Östen öfvertala sig till att lofva att förskjuta den simpla bondflickan och äkta Östens dotter. Vid hemkomsten mottogs Ragnar af Kråka, för hvilken redan tre foglar yppat hans planer, med förebråelser, och hon röjde nu för honom sitt rätta namn och sin härkomst. Till bevis på att hon verkligen vore dotter af den Sigurd, som dödat ormen Fåfne, sade hon sig skola föda honom en son, som i sitt öga skulle bära bilden af en orm. Så skedde, och barnet erhöll namnet Sigurd Ormöga. Förbittrad öfver det beramade giftermålets uteblifvande, vardt kung Östen nu Ragnars fiende, men fälldes slutligen på Å:s anstiftan af hennes söner. Vid Ragnars sista härfärd till England bereddes hans undergång derigenom att han föraktat Å:s visa råd i fråga om flottans beskaffenhet. Sedan han af den segrande fienden, konung Ella, kastats i en ormgård, skyddades han mot ormarnas bett genom den underbara skjorta han vid afskedet fått af sin maka, och först sedan denna skjorta aftagits, omkom han, gladt sjungande om sina forna bragder. Sedan en okänd skald från 12:te eller 13:de årh. i ett qväde framställt dessa Ragnars dödstankar, kom man snart på den tanken, att denna dikt förskref sig, medelbarligen eller omedelbarligen, från Å., hvarför den ock ännu i dag går under det olämpliga namnet Krákumál (se d. o.).

Sagan om Å. har från början ingenting att göra med Ragnar Lodbroks saga, utan uppvisar en äldre form i åtskilliga danska och norska folkvisor och sägner, som tyckas hafva sin utgångspunkt i trakten af Lindesnæs och förtälja om en liten prinsessa, som af sin styfmor kastats i hafvet, innesluten i en guldharpa, hvilken flutit i land vid Spangereid, der barnet uppfostrats under namnet Kråka. Som liten hade hon varit vallflicka, men blef till slut dansk drottning och bar då namnet Oddlaug (hvari man lätt igenkänner en variant till de isländska sagornas Áslaug). Om anledningen till och förloppet vid denna Oddlaugs-(Áslaugs)-sagas förbindande med sagorna om Ragnar Lodbrok och Sigurd Fåfnesbane se Ragnar Lodbrok. Jfr vidare G. Storm: »Kritiske bidrag til vikingetidens historie». Ad. N–n.