BaTf, Jean Antoine de, fransk skald, f. 1532, d. 1589, en af de s. k. franska "sjustjer-norna" (les plemdes] och tillika en af de förste, som försökte införa orimmad vers (vers batfins] i den franska poesien. Han öfversatte Sofokles' "Antigone" samt åtskilliga stycken af Plautus och Terentius. Mest gjorde han sig dock känd genom sina "musikaliska akademier", som gåfvo upphof till senare tiders divertisse-ment, maskerader och baletter.
Baikie [beki], William Balfour, skotsk läkare och upptäcktsresande, f. 1824, är känd förnämligast genom den verksamhet han, under en sjuårig vistelse i de osunda nejderna omkring Nigers nedre lopp, utvecklade för slaf-handelns afskaffande, för åvägabringandet af en ordnad handelsförbindelse med dessa nejder samt för deras utforskande i geografiskt häa-seende. B. dog 1864, just som han stod i begrepp att återvända till England.
Bailey [beli], John, skotsk landtbrnkare och. mekaniker, konstruerade i slutet af 1700-talet den förste, efter matematiska grunder byggde plogen.
Bailey [beli], Philipp James, engelsk skald, f. i N-ottingham 1816, berömd förnämligast genom sin Festus, en dramatisk dikt, som förenar tankedjup med poetisk kraft. B., som en tid biträdde sin fader vid redigerandet af
46* tidningen "Nottingham Mercury", är numera som advokat bosatt i London.
Bailiff [belif],_Eng. Se Bailli.
Baillage [bajasch], en baillis ämbetsområde. Se Bailli.
Bailleul [bajöl], stad i franska depart. Nord, n. v. om Lille. Betydande spets- och linnefabriker. 12,828 innev. (1872).
Bailli [bajl], Fr., var under medeltiden benämning på anföraren för härbannet, på högre domare och på förvaltarna af de kungliga domänerna i Frankrike, sedermera äfven på domare af lägre grad. Namnet, som är uppkommet af det grekiska bajulos (titel på hofmästaren för de kejserliga barnen i Konstantinopel), öfverflyttades om sider på föreståndaren för de främmande köpmännen och från denne åter på det venetianska sändebudet (bailo) i sistnämnde stad. Medlemmarna af johannit-ordens kapitel kallades dallim, hvaraf namnet bailli uppstod. - I England var the "bailiff under medeltiden en hög ämbetsman i grefskapen. Numera är han endast en simpel rättstjenare. I några städer bär dock den högste styresmannen ännu titeln bailiff. Ordet användes äfven om kam-rerarna på de större herregodsen i England.
Baillie [beli], William, vanligen kallad "kapten Baillie", emedan han länge tjenade som kapten i engelska armén, engelsk kopparstic-kare och konsthandlare, född i Irland på 1720-talet, är hufvudsakligen bekant genom sin märkliga restaurering af den förderfvade Eem-brandtska kopparplåten, som är vida känd och berömd under namnet "Hundra-gulden-bladet". B. var mycket produktiv. Hans verk-samhets-tid inföll mellan åren 1753-87.
1. Baillie [béli], Matthe\v, engelsk läkare och anatom, f. 1761, d. 1823, lifmedikus hos Georg III och Georg IV, var den förste, som i systematisk form behandlade den patologiska anatomien. Hans hufvudarbete är The morbid anatomy of some of the most important parts of the human body (1793).
2. Baillie [beli], Jo ann a, engelsk skaldinna, den förres syster, f. 1762, d. 1851. Hon väckte stort uppseende genom A series of plays, in wich it is attempted to delineate the stronger passions of the mind, each passion being the subject o f a tragedy and a comedy (1798), hvilka dock, liksom alla hennes dramatiska arbeten, äro mindre lyckade. Bättre äro hennes lyriska Fu-gitive ver ses (1840), hvilka ega de gamle balladernas humor och enkelhet, B:s samlade Dra-matic and poetical works utgåfvos 1851.
Baillot [bajå], Pierre Marie Frangois de Sales, fransk violinist, f. 1771, d. 1842, studerade violin för Polidori och Sainte-Marie samt längre fram för Pollani i Kom. 1791 fick han i Paris på Viottis rekommendation en plats i Théåtre Feydeau's orkester och blef sedermera lärare vid konservatoriet. 1802 blef han anställd i Napoleons privatkapell, och 1805 började han sina vidsträckta konstresor, som fortsattes till 1833. 1814 stiftade han i Paris soaréer för kammarmusik, blef 1821 solo violinist vid stora operan och var några år anförare för "concerts spirituels". - B. var efter Kreutzer och Eode
hufvudmannen för den franska violinskolan. I sitt spel sökte han i viss mån förena 18:de och 19:de årlr.s kraf. I synnerhet berömmes han för en märgfuU och nyanserad stråkföring, fullhet i tonen och storhet i uppfattningen. Framför allt var han en utmärkt qvartettspelare. Hans kompositioner vittna, enligt Spohrs och Vasielevskis omdömen, om musikalisk bildning, sorgfällig och ytterst violinmässig formbehandling, men de förråda äfven en något konstlad och kallt beräknande förståndsriktning. Samma egenskaper återfinnas äfven i hans berömda lärobok L'art du violon (1835), som är förträfflig i allt hvad som rör spelets mekanik, men som i fråga om föredragssättet innehåller nog ängsligt minutiösa föreskrifter. Detta arbete föregicks af en Méthode de violon, som B. utarbetade i förening med Rode och Kreutzer. A. L.
Bailly [bajl], Jean Sylvain, fransk astronom och statsman, f. 1736 i Paris, död under guillo-tinen d. 12 Nov. 1793. Han riktade den astro-nomiske vetenskapen med flere berömda arbeten (Histoire de l'astronomie, 5 bd, 1775-87, m. fl.) och förvärfvade sig ett aktad t namn äfven som literaturhistoriker. Sin största ryktbarhet vann han dock genom den betydande rol han spelade i den stora revolutionens första skeden. Som deputerad för Paris i tredje ståndet satt han i "Etäts généraux" 1789, blef, sedan nämnda stånd förklarat sig för nationalförsamling, dess president och ledde som sådan förhandlingarna under den minnesvärda sessionen i Bållhuset d. 20 Juni. Efter Bastiljens stormning (den 14 Juli) utnämnd till inaire i Paris, utmärkte B. sig på denne svåre post genom hofsamhet, men ådrog sig derigenom jakobinernas hat, hvilka beskyllde honom för rojalistiska tänkesätt. Sedan han 1791 nedlagt sitt ämbete, drog han sig tillbaka till landsorten, men blef af sina fiender anklagad, förd till Paris och dömd till guillotinen. I sina Mé-moires d'un témoin de la revolution, hvilka utgåfvos 1804, således efter hans död, gaf han en skildring af revolutionens händelser.
Baily [beli], Edward Hodges, engelsk "bildhuggare, Flaxmans lärjunge, f. 1788 i Bristol, d. 1867 i London. Redan 1818 vann han europeiskt rykte genom sin Eva vid Milan. Tre år derefter blef han medlem af den kongl. akademien i London. Bland hans mest berömda arbeten må här endast nämnas Nelsons bildstod på Trafalgar-kolonnen, ett af de uttrycks-fallaste monument i verlden, samt Fox' marmorstaty i Stephans-Hall.
Bain [ben], Alexander, filosof och naturforskare, f. i Aberdeen 1818, blef professor vid universitetet i Glasgow 1845 och sekreterare i "General board of health" 1848. Aren 1857- 62 var han examinator i logik och naturvetenskap vid universitetet i London, vid hvilket han åter anställdes 1864, sedan han 1860 blifvit för sina staten visade tjenster utnämnd till professor vid universitetet i sin födelsestad. B. har gjort flere uppfinningar rörande elektriciteten, bl. a. af elektriska ur och elektrokemisk telegraf (1847). Af hans många skrifter må här 1449
Baines-Bajse
1450
nämnas A short history of electric docks (1852), The senses and the intellect (1855), The emotions and the will (1859), The study of cha-racter, including anestimate ofphreno?o(/y(\8Q\), Mind and body: theories ön their relation (1873), The minor works of George Grote, with critical remarks (1873). B. har dessutom utgiMt läroböcker i engelsk grammatik, logik, astronomi, meteorologi samt elektricitetslära.
Baines [bens]. 1) EdivardB., engelsk publicist, f. 1774, d. 1848, började sin bana såsom biträde på ett tryckeri i Leeds och blef 1801 utgifvare af "Leeds Mercury", hvilken tidning under hans ledning snart blef en politisk makt och medelpunkten för den liberala rörelsen i norra England. 1833-41 var han ledamot af underhuset och framstod der såsom anförare för de protestantiske dissenters. - 2) M a U h e w Talbot B., den förres son, advokat, f. 1799, d. 1860, från 1847 medlem af underhuset, inträdde under Palmerston i kabinettet såsom kansler för hertigdöinet Lancaster. - 3) Edward B., den förres bror, f. 1800, deltog med sin fader i redigerandet af "Leeds Mercury" och öfvertog densamma helt och hållet efter dennes död. Han har utgifvit History of the cotton manufaoiiire in Great Britain (1835) m. fl. verk af liknande art. 1859-74 var han medlem af parlamentet och utmärkte sig der, liksom förut fadern, såsom en af ledarna för dissenters.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.