Bakström

Bakström, sjöv. 1) I floder och vid kuster, der ström eller tidvatten är rådande, d. v. s. der vattenmassan flyttar sig i en viss riktning, brukar vattnet invid stränderna löpa i motsatt riktning. Denna rörelse hos vattnet kallas bakström, stundom edda. Jfr Tidvatten. — 2) Då ett fartyg går framåt, bildar sig vid dess akter, synnerligast då det är fylligt akterut (i hvalfvet), en ström eller rörelse hos vattnet, hvilket senare söker att fylla det tomrum, som fartyget lemnar efter sig. Äfven denna hvirfvelformiga rörelse i vattnet kallas bakström, stundom sugvatten. Den tilltager, då fartygets hastighet ökas. Jfr Kölvatten.