Tidvatten

Tidvatten, den gemensamma benämningen för hafsytans af månens och solens förenade dragningskraft framkallade periodiska rörelse. Se derom Ebb och flod. Uttrycken ebb och flod, som beteckna vattnets fallande och stigande på en gifven ort, användas äfven för att angifva tidvattensströmmens riktning, ehuru denna rätteligen borde benämnas »ebbström» och »flodström». Hvarje gång under dygnets lopp vattenytan står på sitt högsta eller lägsta stånd, säges det vara högt eller lågt vatten. Öfvergången från ebb- till flodström kallas stillvatten eller tidkantring (fordom »spakvatten»). Tidkantring inträffar i allmänhet samtidigt med högt och lågt vatten, dock ej öfver allt, liksom icke häller ebbeller flodströmmen alltid betingar vattnets fallande eller stigande; sådant inträffar nämligen endast tätt under kusten, i smärre vikar och hamnar, då deremot längre ut från land tidkantringen på vissa ställen försiggår ända till tre timmar efter sedan högt eller lågt vatten egt rum. Då månen och solen ligga på samma (konjunktion) eller på motsatt sida (opposition) om jorden, d. v. s. vid ny eller fullmåne (strängt taget någon dag senare), inträffar springtid (Eng. springtide l. springflod, hvarvid förändringen i vattenhöjden är störst och strömmen löper med sin starkaste fart. (Om vid soloch månförmörkelser, eller då jorden befinner sig ungefär i rät linie med nyssnämnda himmelskroppar, jorden samtidigt är på sitt kortaste afstånd från dem, infaller s. k. extraordinär springtid.) Ligger månen deremot på omkr. 90 graders vinkelafstånd från solen, hvilket inträffar en vecka efter springtid, sträfvar han att sänka vattnet på samma ställe, der solen samtidigt söker höja det. Död tid l. niptid (Eng. neap-tide) säges då vara inne, och höjdförändringen såväl som strömfarten äro nu i sitt minimum, eller ungefär 2/3 af dess värde vid springtid. Springtiden och niptiden inträffa två gånger i månaden, och denna periodicitet i tidvattensfenomenet kallas den halfmånatliga ineqvaliteten (ojämnheten). Tiden, då högt vatten första gången efter månens kulmination inträffar på en nymåne- och fullmånedag (då solen och månen kulminera kl. 12), benämnes hamntid (Eng. high water at full and change, port establishment; Fr. établissement du port, T. hafenzeit), och medeltalet af alla dessa under en månad iakttagna fördröjningar, till största delen förorsakade af vattnets egen tröghetskraft, kusternas och hafsbottnens motstånd samt solens läge till höger eller venster om månen, kallas korrekt hamntid. Tiden för högt vatten erhålles alltså, om man till månens kulminationstid fogar hamntiden och halfmånatliga ineqvaliteten. Vid reduktion af vattendjup, hvilka i de allra flesta sjökort motsvara lågvattensståndet vid springtid, fordras att känna en del qvantiteter, som finnas uppgifna under följande engelska namn. Rise l. height för en viss dag är skilnaden emellan högvattenståndet för dagen och lågvattenståndet vid springtid. Range för en viss dag är skilnaden emellan det höga och det låga vattenståndet samma dag. »Rise» och »range» äro alltså vid springtid lika stora. »Spring rise» kallas på svenska ofta »stigning». I tidvattenstabeller (tide tables) finnes för vissa hamnar angifvet »tiden för högt vatten» och »height» för hvarje dag af året samt dessutom »hamntid», »spring rise» och »neap rise» m. m. för de flesta hamnar och kustorter inom och utom Europa. R. N.