Bälg

Bälg (Belg), musikt., verktyg, som i vissa instrument (orgel, fysharmonika, positiv, dragharmonika m. fl.) uppfångar och i en reservoar inblåser den luft, som gör piporna ljudande. För orglar nyttjas antingen spännbälg eller, i mindre orglar, kub-bälg. Den enkla spännbälgen består af två större trapezformiga träbottnar ("bälgbord"), förenade genom mindre "falter" och divergerande som bottnarna på en pust. Det öfre, rörliga, bälgbordet upplyftes genom utvexling från orgeltrampen ("kalkantklaven") och insuger luft genom de i det undre, fasta, bordet befintliga "fångventilerna"; när det öfre bordet åter nedsjunker, tilltrycker den samlade luften dessa ventiler och utgår genom andra sådana i väderlådan. Den dubbla spännbälgen består af två förenade enkla. Kubbälgen består af två i hvarandra lufttätt inpassade kuber (eller cylindrar), af hvilka den inre, rörlig, tjenstgör såsom öfre, och den yttre, fast, såsom undre bälgbord. Det rum, der orgelns samtliga bälgar äro anbragta, kallas bälghus. A. L.