Ballad (Ital. lattäta, af Lat. ballare, dansa), en episk-lyrisk diktart. De ballader, som skref-vos i Italien under medeltiden, voro kortare lyriska kärleksdikter, som ursprungligen sjöngos till dans. Med dem beslägtade voro fransmännens lättades, hvilka förekommo ända till Ludvig XIV:s tid. Vidare brukas ordet om episka folkvisor, i synnerhet de skotska och engelska från 14:de t. o. m. 16:de årh. Bland dessa märkas de s. k. börder-ballads ("gräns-ballader"), hvilka besjöngo striderna på gränsen mellan England och Skotland. Dessa utgåfvos af Percy (1765) o. a. Tyskland eger flere utmärkta balladdiktare från senare tider, såsom Göthe, Bur-ger, Uhland, Heine m. fl. - Balladerna äro merendels dystra och vemodiga samt hafva dialogformen. De äro aningsfulla och mera antydande än egentligen beskrifvande. Drag ur ande- och sagoverlden förekomma ofta. Som diktart kan balladen sägas vara ett uttryck för de germanska och nordiska folkens anda, i motsats mot romansen (se d. o.), hvilken egentligen tillhör de romanska, sydliga nationerna, i främsta rummet spaniorerna. Gränsen mellan de båda diktarterna är dock mycket sväfvande.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.