Bänsel (Bensel), sjöv., en smal tågände eller lina, som medelst tätt intill hvarandra sittande rundslag sammanbinder två tåg e. d. På detta sätt fästes änden af vant, stag, barduner o. s. v., sedan han först gått rund jungfrun, kausen e. d. Den nedersta bänseln, närmast jungfrun, kallas hjertbänsel, den öfversta¨ sladdbänsel. Är bänseln pålagd med en enda rad slag, säges han vara enkel, men finnas två slag ofvanpå hvarandra, kallas han dubbel. Bänselns benämning beror dels af dess ändamål, dels af det sätt, hvarpå rundslagen läggas, t. ex. vantbänsel, svabelbänsel, kryssbänsel eller tusenbensbänsel. Bänsel benämnes äfven i allmänhet ett kortare stycke eller en bit af en lina. R. N.