Vant

Vant, sjöv., tåg af hampa eller jerntråd (stundom kettingar), hvilka sidovägen stötta master och stänger. Undervanten gå från masttoppen vid märsen till rösten i skeppssidan, stängvanten från stångtoppen vid bramsalningen till märsranden och bramvanten från bramknopen genom salningshornen till en s. k. svigtningsring på märsstången och derifrån oftast ned i märsen. Hvarje särskildt vant kallas spant, och tvänne närliggande vantspant utgöra tillsammans ett sammanhängande par med ett öga i bukten (vantögat), hvilket kränges öfver toppen. Först pålägges styrbords första vantpar, derefter babords första o. s. v. Finnes udda antal spant, kallas det aktersta (sista) krysspant. Detta har en stjelk på hvarje sida om masten. I vantens ändar äro »jungfrur» inbända, hvilka medelst taljerep förenas med andra motsvarande jungfrur i röst-jernen å skeppssidan (se Röst 1) eller (beträffande stängerna) i jungfrujernen å märsranden, för att vanten skola kunna ansättas. Detta sker å nyaste fartyg med en skrufinrättning (se nedan), hvarigenom både tid och arbete inbesparas. Vanten benämnas efter den mast eller stång de tillhöra, t. ex. fockvant, storstängvant, kryssbramvant o. s. v. För att underlätta folkets uppäntring förses vanten med veflingar, tvärs öfver fastnajade linor, som bilda ett slags trappsteg (se Latta). Jfr Tackling. -- Vant-bänsel. Se Bänsel. -- Vantjern, en straxt ofvanför »jungfrurna», tvärs öfver vanten horisontalt liggande jernstång, hårdt surrad till hvarje vantspant för att hindra vantens och jungfrurnas vridning. -- Vantjungfru. Se ofvan. -- Vantknop. Se Knop. -- Vantmanning. Se Manna reling. -- Vantskruf, en mekanisk skrufinrättning, hvarmed de båda vant- eller bardunparterna klämmas tillsamman, då bänslarna skola påläggas. Detta namn nyttjas stundom om de moderna »ansättningsskrufvar», hvilka på senare tid börjat ersätta de vid vants ansättning hittills brukliga jungfrur och taljerep (se ofvan). -- Vantslaget. Se Tågvirke. -- Vantstege, en af tåg och träpinnar förfärdigad stege, som från fartygets innersida, straxt ofvan däck, leder upp till vanten för att å fartyg med höga relingar underlätta folkets uppäntring. Jfr Jakobs stege. -- Vantstoppare, en med en knop i hvardera änden försedd grof tågstump, som är afsedd att med starkt najtåg påläggas ett sprunget eller afskjutet vant. -- Vantstånd, stället på en mast- eller en stångtopp, der vanten hafva sin plats. Bramvantens plats kallas dock »bramknop» (se ofvan). R. N.