Baracksystem, milit. och med., en ordnad samling af baracker, d. v. s. låga envåningshus, bestämda till kaserner eller, ändå oftare, till sjukhus. Dessa byggnader äro vanligen af trä, i alla händelser af lätt konstruktion, och innehålla oftast en större sal samt ett par gafvelrum i hvardera änden. De, som äro bestämda till sjukas inrymmande, innehålla platser för 20, 30, ända till 40 patienter och äro väl ventilerade, hufvudsakligast genom taket, som ej är skildt från salen; de äro ofta byggda på stolpar, för att medgifva luftens tillträde under golfvet - de enklaste hafva dock sjelfva jorden till golf -; de uppvärmas under den kallare årstiden genom ventilerande kakelugnar och äro antingen sammanbundna med hvarandra genom långa gångar eller alldeles fristående, hvilket senare otvifvelaktigt är det bästa. Sådana byggnader kommo egentligen i bruk under det stora nordamerikanska kriget 1861-65 och hunno stor utsträckning under det senaste tysk-franska kriget, 1870-71. Deras hufvudsakliga ändamål är att sprida de sjuke och sårade och derigenom förekomma den dåliga atmosferiska konstitution, som är mer eller mindre oförenlig med stora sjukhus, och det är alldeles onekligt, att de i många fall visat sig motsvara detta ändamål samt att resultaten af de sjukes, liksom de sårades, behandling varit gynsammare i sådana barack-läger än på de store sjukkasernerna. Om smitta ändock inträffar i en barack, kan man också vida lättare utrymma och förstöra en sådan än ett stort sjukhus. Baracker passa likväl hufvudsakligast under den blidare årstiden. Under Sträng vinter måste ventileringen inskränkas eller uppoffras, och dermed är också deras företräde betydligt minskadt, kanske förbytt i motsatsen. Esr.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.