Bast (Lat. liber), bot., kallas den närmast veden befintlige delen af barken (innerbark), hvilken bildas af långsträckta, tillspetsade celler (bastceller), stående i grupper eller rader och omgifna af kortare bastparenkym-celler (jfr Bark). Bastcellerna äro ofta mycket långa, sega och böjliga, såsom "tågorna" hos linet och hampan, hvarför de blifva tjenliga till spånad och väfnader. Hos somliga träd, t. ex. lind och alm m. fl., kan bastet aflossas i smalare eller bredare band samt i skifvor, tjenliga till mattväfnad (bastmattor af lindbast) och i forntiden möjligen använda till skrifning, hvaraf skulle förklaras, att latinska ordet liber betyder både bast och bok. Bastcellerna kunna ock genom aflagring å väggarnas insida tillhårdna i hög grad, såsom fallet är t. ex. med de äkta kina-barkarna. O. T. S.