Bast

*Bast, bot., har inom växtanatomien blifvit användt i något olika betydelse mot den i art. angifna. — De strängar af långsträckta celler, »kärlknippen», genom hvilka hos de högre växterna den hufvudsakliga transporten af vatten och äggviteämnen m. m. eger rum, bestå af tvänne delar, nämligen ved (xylem), väsentligen vattenledande, samt bast (floëm). Det senare, hvars olika delar äro till naturen vidt skilda, består af dels vekbast l. mjukbast (= silrör, följeceller m. m.), dels hårdbast. Detta senare utgöres af långsträckta, tillspetsade celler med starkt förtjockade väggar och har till funktion att utgöra stöd och skydd för det tunnväggiga, lätt skadade, på näringsämnen rika vekbastet. Hos de växter, hvilka ega en tjocklekstillväxt, uppstå utom det vid organets utväxande anlagda primära bastet genom den årliga tillväxten nya grupper af sekundärt bast. — Åtskilliga författare inom växtanatomien använda emellertid namnet bast endast om det ofvan såsom hårdbast karakteriserade. Det är också endast detta, som lemnar hvad man i dagligt tal kallar »bast». Bast är i botanisk mening också de delar af hampa, lin m. fl. växter, hvilka användas till spanad. G. A.