Basun

Basun (T. posaune, Ital. trombone, Lat. tuba). 1) Blåsinstrument af metall i olika former samt af koppar eller silfver. Det användes redan af de äldsta folken, såsom egypter och hebreer, sedermera af kelter, greker och romare, mest vid religiösa högtidligheter. I sin nuvarande form skall basunen (af mässing) hafva blifvit förfärdigad redan 1520, i Nürnberg. Den begagnades då och framgent endast i kyrkmusiken, till dess Gluck och Mozart införde den i operaorkestern och Beethoven i symfonien. Den klassiske basunen är en s. k. dragbasun; instrumentet består af två i hvarandra inpassade stycken, af hvilka det ena (ett dubbelrör, de s. k. "stängerna") kan genom "drag" med högra handen skjutas ned och upp, hvarigenom hela instrumentet förlänges eller förkortas och således för hvart drag ett nytt tonläge med ny rad af naturtoner uppkommer. Alla dragens toner tillsammans bilda en fullständig kromatisk skala. Man använder tre slags basuner, för hvilka noteras i motsvarande klaver: alt-basun (med brukbart omfång af ungefär c--c²), tenorbasun (E--b¹) och basbasun (C--f¹). -- I nyare tid har man uppfunnit ventil-basuner med tre ventiler i stället för drag. De äro beqvämare att behandla än dragbasunerna, men stå efter dessa i både renhet och klang. -- 2) Ett 16--32 fot långt rörregister i orgelns pedal. A. L.