Bataverna

Bataverna voro enligt Caesar ett forn-germanskt folk, hvilket sannolikt härstammade från chatterna (i nuv. Hessen). De voro bosatta å den "bataviska ön" (Batavorum insula) mellan Rhen, Maas, Waal och Nordsjön. Med tiden antogo de allt mera det keltiska språket. Sedan gallerna blifvit underkufvade af romarna, blefvo bataverna dessas bundsförvandter, med skyldighet att lemna hjelptrupper till den romerska hären. Under oroligheterna i det romerska riket efter kejsar Neros död grepo de -- med anledning af en tryckande utskrifning -- till vapen (69 e. Kr.) under en infödd höfding, Claudius Civilis, och understöddes af flere germanska och galliska folk. I början hade de en lysande framgång, men kufvades slutligen (70 e. Kr.) af Vespasiani fältherre Cerealis, hvarefter de åter inträdde i sin förra, beroende ställning. Mot slutet af 3:dje årh. invandrade de saliske frankerna och sedermera friserna på den bataviska ön. Bataverna sammansmälte med dessa folk, och de nämnas derefter ej mera i historien. -- Ortnamnet Batavia har sedermera brukats som en latinsk benämning på Holland. När de förenade Nederländerna ombildades under franska revolutionen, fick den nye staten namnet Bataviska republiken och bar detta namn under åren 1795--1806. Sistnämnda år upphöjde Napoleon denne stat till ett konungarike med namnet Holland och gaf detta åt sin bror Ludvig. S. F. H.