Benzin

Benzin (Bensin) l. Benzol, kem., kallas ett af Faraday 1825 upptäckt kolväte af sammansättningen C₆ H₆. Det förekommer i den flyktigaste delen af stenkolstjäran, den s. k. stenkolsoljan, och bildas genom stark upphettning af kolvätet acetylen (se d. o.). Benzinet är en färglös, starkt ljusbrytande olja. Egentlig vigt 0,899. Kokpunkt 80°,5. Det har en egendomlig, eter-artad lukt och löser med lätthet fett, hartser m. m., hvarför det användes till uttagande af fläckar o. d. Benzinet gifver upphof till en oerhörd mängd derivat, i den organiska kemien benämnda "aromatiska föreningar", bland hvilka många äro af stor teknisk eller medicinsk betydelse, t. ex. nitro-benzol, anilin och anilin-färger, karbolsyra, pikrin-syra, salicyl-syra m. fl. Ofta, ehuru oegentligt, förstår man med benzin allehanda flyktiga, mellan 70°--100° kokande kolväten, som till sammansättning och kemiska förhållanden äro det egentliga benzinet alldeles olika, t. ex. kolväten ur bergolja. P. T. C.