Bergman, Johan, klassisk filolog, vitterhetsidkare och nykterhetsfrämjare, född d. 6 Febr. 1864 i Tydie kommun, Dalsland, blef student i Upsala 1882 och filos. doktor 1889, tjenatgjorde några år såsom vik. och e. o. lektor i Stockholm, hvarefter han grundlade och 1891–92 förestod villakolonien Djursholms läroverk. Han tillträdde 1892 lekturen i latin och grekiska vid Vänersborgs högre allmänna läroverk. B. har gjort sig bemärkt som framstående latinare och diktat i bunden form på detta språk (Carmina latina, 1890. m. m.) samt utgifvit skoleditioner af Horatius' oden i urval (1892) och Tacitus' »Germania» (1894). Ganska mycket erkännande har egnats hans tolkning på svensk vers af »Fornkristna hymner» (Prudentius m. fl.; 1894). S. å. uppträdde han med egna svenska Dikter. Han har utgifvit en svensk öfversättning af Rousseaus ryktbara uppfostringsskrift »Emile» (1892–93). B. har biträdt prosten K. F. Karlson vid utgifningen af den berömde latinske skalden C. E. A. Söderströms »Valda dikter» (1895) och för denna publikation skrifvit en historik öfver Den latinska diktiningen i Sverige, För absolut nykterhet har B. med öfvertygelsens styrka uppträdt i tal och skrift; bl. a. var han Sveriges representant på den internationella alkoholkongressen 1895 (i Basel) och har författat Den svenska nykterhetsrörelsens historia (1893; i förkortad form s. å. i studentföreningen Verdandis småskrifter).