Sida 375
och Harjagers härad. 1877–78 var B. förordnad att biträda dels inom Justitiedepartementet vid utarbetandet af åtskilliga stadganden i administrativt hänseende, hvilka erfordrades till följd af nya utsökningslagens antagande, dels hos Överståthållareämbetet vid utarbetande af förslag till ny instruktion för detta ämbete. Han var 1879–84 ledamot i Nya lagberedningen och 1886 i Förstärkta lagberedningen. 1886–87 var han utsedd till justitieombudsmannens suppleant. B. var 1876–79 representant för Jönköpings län i riksdagens Andra kammare och har tillhört Första kammaren såsom representant för Malmöhus län 1887–94 samt för Göteborgs och Bohus län från och med 1895. Han var ledamot i Konstitutionsutskottet 1878, 1887 och 1888 samt har utsetts till ordförande i samma utskott fr. o. m. riksdagen 1889. Till sin politiska ståndpunkt är B. konservativ och tullskyddsvän. B. har utgifvit »Nya Vexellagen» (tills. med G. B. A. Holm, 1880) och »Vattenrättsförordningen» (1882).
Berg-jissara-palmen, bot. Se Euterpe.
*Bergjum, socken. 5,575 har. 1,060 innev. (1894).
*Bergk, Th., afled i kurorten Ragaz 1881. B. författade bl. a. en utmärkt Geschichte der griechischen litteratur (del. 1, 1872; del. 2 och 3 utgåfvos af G. Hinrichs 1883–84 och del 4 af R. Peppmüller 1887). Hans Kleine philologischen schriften utgåfvos samlade af Peppmüller i 2 bd 1884–86 (jämte en biografi öfver B.).
Bergkam. Se Berg. geogr.
Bergkittel. Se Berg. geogr.
Bergklint, geogr. Se Klint.
Bergknut (bergkärna). Se Berg, geogr.
*Bergkoljan, zool. Se Kungsfiskslägtet.
Bergkompass. Se Jernmalmer, sp. 1147.
Bergkängurun, zool. Se Klippkänguruslägtet.
*Berglin är en artförändring af asbest.
*Berglind, J., lemnade 1882 platsen som föreståndarinna för Tysta skolan (se d. o.).
*Berglärkan, zool. Se Lärkorna.
Bergman, Israel, biskop, född d. 16 Mars 1795 i Attmars socken, Medelpad, der fadern var bruksdisponent, blef student i Upsala 1811, filos. magister och docent i astronomi derstädes 1818, adjunkt vid gymnasiet i Hernösand 1824, lektor i grekiska och hebreiska vid samma läroverk 1833 samt pastor i de till lektoratet hörande prebendeförsamlingarna. Han utnämndes 1848 till biskop i Hernösands stift, sedan han uppstälts å första förslagsrummet dertill, och fick 1860 teol. doktorsvärdighet. 1864 erhöll B. på begäran afsked från biskopsämbetet, hvarefter han flyttade till Stockholm. Död d. 28 April 1876. Med mångsidiga kunskaper förenade B. fromhet och nit om såväl kyrkans som skolans förkofran. Hans förmåga som lärare skattades högt. I tryck finnes af hans hand endast Reflexioner öfver grundbegreppen i algebra (1827) förutom några riksdagspredikningar och tal.
Bergman, Karl Abraham, prest, reformvän på det politiska och det pedagogiska området, föddes d. 20 April 1800 i Vinslöfs socken, Kristianstads län, blef student i Lund 1816 och promoverades 1823 till filos. doktor. Han förordnades s. å. till konrektor vid Malmö skola och 1827 till rektor vid Lunds katedralskola, efter att i tvänne år hafva varit lärare derstädes. Sedan B. yttermera förvärfvat medicine doktorsgrad, undergick han prest- och pastoralexamen samt prestvigdes 1830. Han utnämndes 1831 till kyrkoherde i Vinslöfs och Näflinge församlingar inom Lunds stift samt fungerade derjämte såsom prost i Vestra Göinge kontrakt dersaminastädes 1865–67. Död i Vinslöf d. 28 Mars 1889. — B. var en bland de fem stiftarna af Lunds akademiska förening. Framstegsman till sina åsigter, deltog han såsom valdt ombud i de bekanta representationsreformmötena i Örebro 1849 och 1850 samt i den stora reformdeputationen till Stockholm 1865. Han kallades till referent för Sverige vid evangeliska alliansens möte i Paris 1855. I broschyren I hvad förhållande står presterskapet till upplysning och schola? (1832) och den större skriften Om svenska scholväsendet eller elementarscholan (s. å.) förordade B. folkskolornas sammanknytande med allmänna läroverken (jfr Samundervisning, sp. 457). Han skref vidare Fri kyrka i fri stat (1866), Läran om lifvet, enligt bibel och naturvetenskap (4 häften, 1872–70) och flere ströskrifter, öfversatte från engelskan arbeten i kyrkliga ämnen och var äfven verksam inom tidningspressen.
*Bergman, C. J., lemnade 1889 sin lektorsbefattning och kallades s. å. till hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad. Bland hans skrifter må ytterligare nämnas Gotländska skildringar och minnen (1882) samt Skaldeförsök (s. å.). Död i Visby d. 22 Jan. 1895.
Bergman, Johan, klassisk filolog, vitterhetsidkare och nykterhetsfrämjare, född d. 6 Febr. 1864 i Tydie kommun, Dalsland, blef student i Upsala 1882 och filos. doktor 1889, tjenatgjorde några år såsom vik. och e. o. lektor i Stockholm, hvarefter han grundlade och 1891–92 förestod villakolonien Djursholms läroverk. Han tillträdde 1892 lekturen i latin och grekiska vid Vänersborgs högre allmänna läroverk. B. har gjort sig bemärkt som framstående latinare och diktat i bunden form på detta språk (Carmina latina, 1890. m. m.) samt utgifvit skoleditioner af Horatius' oden i urval (1892) och Tacitus' »Germania» (1894). Ganska mycket erkännande har egnats hans tolkning på svensk vers af »Fornkristna hymner» (Prudentius m. fl.; 1894). S. å. uppträdde han med egna svenska Dikter. Han har utgifvit en svensk öfversättning af Rousseaus ryktbara uppfostringsskrift »Emile» (1892–93). B. har biträdt prosten K. F. Karlson vid utgifningen af den berömde latinske skalden C. E. A. Söderströms »Valda dikter» (1895) och för denna publikation skrifvit en historik öfver Den latinska diktiningen i Sverige, För absolut nykterhet har B. med öfvertygelsens styrka uppträdt i tal och skrift; bl. a. var han Sveriges representant på den internationella alkoholkongressen 1895 (i Basel) och har författat Den svenska nykterhetsrörelsens historia (1893; i förkortad form s. å. i studentföreningen Verdandis småskrifter).
*Bergmann, F. W., afled d. 14 Nov. 1887.
Bergmann, Ernst von, tysk kirurg, född i Riga d. 16 Dec. 1836, blef med. doktor 1860,
Källa: Project Runeberg ·
