*Berlin. — Sedan Tiergarten, Zoologischer garten, slottet Bellevue m. m. 1878–81 intagits i stadsområdet, har detta en areal af 64,5 qvkm. Alt-Berlin är nu fullständigt försvunnet; i stället för dess trånga gränder stryka nu fram der breda gator, med palats vid palats. Tiergarten, den största af stadens offentliga anläggningar (255 har), belägen s. om Spree, mellan Brandenburgerthor och Charlottenburg samt genomskuren af Charlottenburgchaussén, en fortsättning i vestlig riktning af Unter den linden, var ursprungligen en skog, senare en djurgård och förvandlades af Fredrik I till en offentlig park, som under Fredrik Vilhelm III väsentligen fick sitt nuv. utseende. I dess södra del stå Fredrik Wilhelm III:s marmorstaty (af Drake, 1849), drottning Luises marmorstaty (af Encke, 1880), i närheten af Brandenburgerthor Göthes marmorstaty (af Schaper, 1880) och straxt bredvid Lessings staty (af O. Lessing, 1890). I stadens omedelbara närhet hafva under de senare årtiondena anlagts åtskilliga parker: Friedrichshain (53 har), n. ö. om staden, Humboldthain (35 har), n. om staden, Treptower park i s. ö. (14 har, sedan 1876) och Viktoriapark i s. vid Kreuzberg (sedan 1888). Af nyare monument, må utom de här redan nämnda anföras: Fredrik Vilhelm III:s ryttarestaty (aftäckt 1871) i Lustgarten, den öppna, delvis med anläggningar prydda plats på Spree-ön, som i s. begränsas af k. slottet (s. om detta ligger Schlossplatz), i n. af Altes museum och i ö. af domkyrkan, Fredrik Vilhelm IV:s ryttarestaty framför nationalgalleriet (aftäckt 1886), Wilhelm och Alexander v. Humboldts sittande marmorbilder framför universitetet (aft. 1883), bakom detta Hegels kolossalbyst i brons (1871), grefvarna Brandenburgs (1862; och Wrangels (1880) bronsstatyer på Leipziger platz, kejsarinnan Augustas sittande marmorbild (1895) på Opernplatz, Schiller-monumentet (1871) på Schillerplatz framför Schauspielhaus, v. Steins staty på Dönhofplatz (1875), Chamissos byst på Montbijouplatz (1888) och F. L. Waldecks marmorstaty i Oranienpark (1890). På Neuer markt har ett Luthermonument rests (1895), midt emot slottet på den forna gatan »Schlossfreiheit» skall resas Vilhelm I:s staty, och på Alexanderplatz skola i slutet af 1895 aftäckas Germanias och Berolinas statyer. — Domkyrkan, som byggdes 1747–50, började rifvas våren 1893 och skall lemna plats för en ny byggnad i italiensk renaissance-stil enligt ritningar af Julius Raschdorff. I senare tid har B. riktats med åtskilliga vackra kyrkobyggnader, af hvilka här må anföras: Zionskirche i förstaden Rosenthal (1866–73) och Dankeskirche på Weddingplatz (1884), båda byggda till minne af kejsar Vilhelm I:s räddning vid de båda mordattentaten 1861 och 1878, Heiligkreuzkirche i närheten af Blücherplatz (1888), kejsar Vilhelms minneskyrka i närheten af Tiergarten (1895) och kejsar Fredriks minneskyrka (1895) i nord vestra delen af Tiergarten. In allés hade B. 1893 55 evangeliska kyrkor och 33 kapell, 6 katolska kyrkor, 4 judiska synagogor och några dissidentkyrkor. — Tyghuset (sp. 319), fullbordadt 1706, bestämdes 1877 till en »ruhmeshalle» för brandenburg-preussiska arméns stordåd, ombyggdes för detta ändamål i det inre 1880–83 och innehåller i nedre våningen en samling eldvapen, som visar dessas utveckling sedan 14:de årh., och en samling fästningsmodeller, i den öfre våningen en vapensamling, »herrscherhalle» (statyer af preussiska regenter sedan den store kurfursten samt 4 väggmålningar ur Preussens historia) och »feldherrenhalle» (kolossalbyster af brandenburg-preussiska härförare och 13 väggmålningar). Det af kejsar Fredrik III såsom kronprins bebodda palatset midtemot tyghuset bebos nu tidtals al kejsarinnan Fredrik. Kejsar Vilhelm I:s palats vid Unter den linden tillhör nu prins Henrik, kejsar Vilhelm II:s broder. Bredvid Neues museum ligger det 1876 öppnade Nationalgalleriet, innehållande bildhuggeriarbeten och taflor af nyare mästare samt i öfre våningen, sedan 1884, den grefliga Raczynskiska konstsamlingen. Andra mera framstående nyare offentliga byggnader äro Kunstgewerbemuseum (1877–81), Museum fur völkerkunde (öppnadt 1886), tekniska högskolan i Charlottenburg v. om Tiergarten (1878–84), krigsakademien nära Unter den linden (1882), polispresidiet (1891) vid Alexanderplatz samt i närheten af Königsplatz i nordöstra delen af Tiergarten generalstabsbyggnaden (1871–77) och det nya riksdagshuset (1884–94), uppfördt i en monumental och något pompös renaissancestil af P. Wallot för en kostnad af omkr. 30 mill. mk, riksbanken (1869–76) samt bland teatrarna Lessingteatern (1888) och den utomordentligt praktfulla »Theater Unter den Linden» (1892) för balletter och operetter, och bland bangårdarna de stora Potsdam- (1870–72) och Anhalt-bangårdarna (1875–80), hvarjämte en mängd ståtliga privatbyggnader, bland hvilka de stora ölpalatsen och hotellen intaga en framstående plats, förläna B.' ett storartadt utseende, täflande med Paris' och Wiens.
B:s industri, af hvilken 52,3 proc. af stadens befolkning hafva sitt uppehälle, har hållit jämna steg med folkökningen. Vid 1890 års slut funnos 5,186 fabriker, hvilka sysselsatte omkr. 159,000 pers., af hvilka 8,480 under 16 år. Vigtigast torde metall- och maskinindustrien fortfarande vara, såsom jerngjuteri, tillverkning af maskiner, ångpannor, lokomotiv, jernkonstruktioner, hydrauliska pressar, värme-, belysnings- och ventilationsapparater. Flere fabriker i denna branche hafva verldsrykte, såsom Borsig och Berliner maschinenbau-anstalt (förut Schwarzkopff). Den elektrotekniska fabrikationen har ock att uppvisa stora firmor (Siemens & Halske). Bryggerierna, 82 till antalet, producerade 1890–91 öfver 3 mill. hl. öl. Trädgårdsskötseln (blomsterodling och drifverier) är ock högst betydande. — B. är medelpunkt i nordtyska jernvägsnätet och utgångspunkt för 12 jernvägslinier; dessutom har det den 1882 öppnade 4-spåriga stadsbanan, som med en längd af 12 km. går genom staden från Charlottenburg-bangården i v. till schlesiska bangården i ö. och som omedelbart eller genom ringbanan står i förbindelse med alla de banor, som löpa in i B. Ringbanan, som öppnades 1871, men senare blifvit mycket utvidgad, delvis 4-spårig, består af en nordring (34,5 km. lång) och en sydring (33,6 km.). 1891 öppnades den s. k. Wannseebanan, som förenar B. med Potsdam och förstäderna mellan dem. Under förberedelse äro en elektrisk högbana af Siemens & Halske och en underjordisk sådan af allmänna elektricitetsbolaget. Dessutom finnas 3 spårvägsbolag, som 1891 befordrade 145 mill. pers. (spårvägslinierna hade en sammanlagd längd af 313 km.). Men 1894 befordrade det största bolaget (»Grosse Berliner pferdeeisenbahn») ensamt 132 mill. pers., hade linier af 272 km. längd, 1,079 vagnar, 5,823 hästar och en personal af 3,866 medlemmar; dess inkomster belöpte sig till nära 15 mill. mark, dess utgifter till 8 mill. I B. finnas 2 omnibusbolag, som 1891 befordrade omkr. 28 mill. pers. S. å. afgingo och ankommo med last 97,568 fartyg.
Bildningsanstalter. Universitetet hade vid 1893 års början 348 lärare och 4,691 immatrikulerade studenter; dess bibliotek (från 1831) räknar omkr. 148,000 bd. Kungl. biblioteket har omkr. 1 mill. bd och 26,600 handskrifter. Tekniska högskolan, som tillkom 1882 genom sammanslagning af Bauakademie och Gewerbeakademie, har omkr. 1,900 lärj., fördelade på 5 afdelningar. Dessutom må utom de i hufvudartikeln nämnda anföras landtbrukshögskolan (omkr. 380 stud.), veterinärhögskolan, akademiska högskolan för bildande konster, musikhögskolan och det nya seminariet för orientaliska språk. Stadens högre läroanstalter (gymnasier o. d.) förvaltas under provinsialskolkollegiets öfveruppsigt direkt af magistraten, folkskolorna stå under uppsigt af stadens skoldeputation. Folkskoleväsendet har gjort ofantliga framsteg från 1870, med hvilket år skolafgifterna afskaffades. Nu finnas öfver 200 skolor, med 182,000 barn och 3,370 lärare. För stadens folkskolor är den årliga budgeten nära 10 mill. mark. De vigtigaste konst- och andra samlingar äro Altes och Neues museum, det ofvannämnda nationalgalleriet, Museum für völkerkunde (med förhistoriska och Schliemannska samlingarna samt etnografiska och antropologiska samlingar), det 1889 öppnade Museum für naturkunde (med zoologiskt institut samt zoologiska, mineralogiska m. fl. samlingar), landtbruksmuseum jämte museum för bergsbruk och metallurgi, hygieniskt museum, botaniskt museum (i förening med botaniska trädgården), museet för afgjutningar från Olympia, Kunstgewerbemuseum (med en rikhaltig samling alster af alla grenar af konstindustri i förening med undervisningsanstalt), statsinstitution sedan 1885. För att undvika öfverfyllnad i Altes och Neues museum komma sannolikt i den närmaste framtiden att byggas tre stora nya museer på Spreeön, näml. ett för asiatiska (pergamenska, olympiska) fornlemningar, ett för medeltidsföremål och ett för konstskatter från renaissancen. B. har 18 större och mindre teatrar (främst operan och Schauspielhaus), ett större antal konsertsalar, flere panoptika och panoramor samt en mängd förlustelseetablissement af mer eller mindre värdefull halt i staden och dess omgifningar. Till B:s största sevärdheter höra de zoologiska och botaniska trädgårdarna, båda bland de förnämsta i sitt slag i Europa, samt aqvarium vid Unter den linden. — I början af 1892 utkommo i B. 795 tidningar och tidskrifter (81 dagliga), af hvilka 56 officiella, 66 politiska, 217 behandlade konst, skönliteratur och vetenskap, 286 industri, handel, yrken och landtbruk, 35 religion och 135 andra ämnen (se Tidning, sp. 274).
Folkmängden, som 1880 utgjorde 1,122,330 pers., hade 1885 ökats till 1,315,626 och 1890 till 1,578,794 pers. (inberäknadt 19,596 man militär), af hvilka endast 40,7 proc. födda i staden. Katolikerna utgjorde 8,6, judarna 5 proc. Den 2 Dec. 1895 uppgick folkmängden till 1,674,115 pers. (797,189 män och 876,926 qvinnor).
Förvaltning. B. är sedan d. 1 April 1881 skildt från prov. Brandenburg och bildar ett eget förvaltningsområde (stadtkreis B.); dock äro Brandenburgs oberpresidium, konsistorium, skolkollegium och medicinalkollegium gemensamma äfven för B. Staden förvaltas af polispresidiet (som lyder direkt under inrikesministeriet) såsom den kungliga och magistraten såsom den kommunala myndigheten. Magistraten består af 1 öfverborgmästare, 1 borgmästare (båda valda för 12 år), 18 aflönade och 16 icke aflönade rådmän (stadträte). Antalet stadsfullmäktige (stadtverordnete) är 126. Staden är för förvaltningen delad i 326 distrikt, hvart och ett under en af stadsfullmäktige vald oaflönad bezirksvorsteher. Den sänder (från 4 valkretsar) 9 ombud till landtdagens deputeradekammare (öfverborgmästaren är medlem af »das herrenhaus») och (från 6 valkretsar) 6 ombud till tyska riksdagen. Under polispresidiet står, för upprätthållandet af den allmänna säkerheten, en polisstyrka af närmare 4,500 man. Utgifterna för polisen uppgå till omkr. 8 mill. mk årligen. Brandkåren räknar omkr. 800 man, med 120 hästar, 9 ångsprutor och 21 andra sprutor; utgifterna stiga till omkr. 1,4 mill. mk.
Stadens fyra gasverk och det engelska bolagets mindre gasverk producerade 1892–93 omkr. 130 mill. kbm. gas; stadens och enskildas elektricitetsverk hade d. 31 Mars 1893 8,800 båglampor och 172,067 glödlampor. Om de båda äldre vattenledningsverken se Vattenledning, sp. 385. Ett tredje vattenverk ö. om B. vid Müggelsee-Lichtenberg fullbordades 1893. 1881 anlades (och hafva sedan betydligt utvidgats) kreatursstallar och slagthus vid stadens östra sida. I ett centralt läge från bangården Alexanderplatz ända fram till bangården vid Börsen sträcka sig centralsaluhallarna, som upptaga en betydlig yta (omkr. 30,000 qvm.). De med jernväg ankommande varorna och lifsmedlen befordras med hissar direkt ned till hallarna, som bl. a. hafva stora bassänger med halsvatten för fisken.
Stadens fattigvårdsväsende står under öfverinseende af »armendirektion». Utgifterna för fattig-sjukvården (oberäknadt kostnaderna för barnhus, arbetshus och natthärberge) stego 1892–93 till 6,5 mill. mk. I understöd åt 22,546 understödsemottagare (1,33 proc. af civilbefolkningen) utdelades genom fattigkommissionerna 3,3 mill. och i extra-understöd 655,600 mk samt för 8,692 fosterbarn 609,000 mk; 4,984 föräldralösa barn vårdades på stadens bekostnad; 436 barn underhöllos i tvångsuppfostringsanstalter. I stadens 3 sjukhus (Friedrichshain, Moabit, am Urban) voro d. 31 Mars 1892 intagna 3,481 och i de öfriga sjukhusen 1,673 pers.; sammanlagda kostnaden under 1892–93 för de sjukes vård och underhåll steg till 3,78 mill. mk. Stadens nattasyl vid Prenzlau-thor mottog 1892–93 335,436 pers., hvarjämte 4,405 familjer och enskilda pers. (10,653 pers.) der erhöllo vård en längre tid. Dessutom finnes en mängd anstalter, som underhållas af franska, katolska och judiska församlingar samt af privatföreningar, bl. a. en stor privatasyl för hemlösa och 15 folkkök. Vigtigast af de privata välgörenhetsföreningarna är »Verein gegen verarmung und bettelei» (1893: 10,586 medl.). Stadens dårvårdsanstalt i Dalldorf (som plägar hafva omkr. 1,300 sjuka) är numera otillräcklig; en annan vid Lichtenberg öppnades 1893 och en anstalt för epileptiska vid Biesdorf öppnades 1894. B. är sedan 1887 ett vigtigt »soolbad».
Stadens inkomster för finansåret 1892–93 stego till 84 mill. mk, utgifterna till nära 80 mill, oberäknadt staterna för stadens verk (gasverk, vattenledning, kloakledning, kreatursstallar, slagthus, saluhallar m. m.), hvilka hade en inkomst af 61,4 och en utgift af 51,2 mill. mk. Stadens skulder utgjorde d. 1 April 1893 266,7 mill. mk, dess tillgångar 539 mill. — Stadens vapen (sedan 1709) är en klufven sköld, med preussiska örnen i högra och brandenburgska örnen i venstra fältet, båda fälten i silfver; nedtill i en mindre sköld (hvilken äfven föres ensam såsom B:s lilla vapen) i silfverfält en svart björn under en murkrona.
B. har efter det Tyska rikets bildande och starka maktställning varit en medelpunkt för det storpolitiska lifvet. Der hafva hållits bland andra internationella sammankomster kongressen 1878 (se Berlinkongressen. Suppl.), konferensen 1880 (se Berlinkonferensen. Suppl.), Kongokonferensen (se d. o. Suppl.) 1884–85 och den första arbetareskyddskonferensen (se d. o. Suppl.) 1890.