Berlin-blått, kem., kallas en vackert mörkblå målarefärg, som upptäcktes 1704 af Diesbach i Berlin. Dess kemiska sammansättning utröntes af Schéele 1782. Berlin-blått, som i renaste tillstånd kallas Paris-blått, beredes genom fällning af jernsalter med en lösning af gult blodlutsalt (kaliumjern-cyanur) och utgöres af en förening af tvänne slag cyanjern enligt formeln 2Fe2 (CN)6 + 3Fe (CN)2. Rent Berlinblått är mörkblått, men antager en metallartad, kopparröd glans, då det utsattes för tryck. Det förändras ej af utspädda syror, men sönderdelas af alkalier. Det användes hufvudsakligen till vattenfärg, mera sällan till oljefärg. Dess vigtigaste användning är till färgning af ylle- och bomullstyg samt i tygtryck, i hvilka fall färgen utfälles på sjelfva väfnaden. P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Berlin-blått
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 324 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗