Berryer [berrie], Pierre Antoine, fransk advokat och politisk talare, f. 1790, tog såsom ifrig legitimist en verksam del i händelserna under "de hundra dagarna" och tillhörde de rojalistiske frivillige, som grepo till vapen för Ludvig XVIII. Men trots sina bourbonska sympatier protesterade han med värme mot ultrarojalisternas våldsamheter efter restaurationens genomförande. Han uppträdde till och med som rättegångsbiträde åt marskalk Ney och åtog sig en mängd pressmål, i hvilka han brännmärkte restaurationen för hennes fientlighet mot tryckfriheten. 1830 valdes han till medlem af deputerade-kammaren. Han försvarade ifrigt Karl X mot oppositionen, men kunde icke hindra denne konungs fall. Efter Juli-revolutionen verkade han för användande af jury i pressmål och för utvidgande af de municipala friheterna, men han satte sig emot pärskapets upphäfvande. När hertiginnan af Berry 1832 kom till Frankrike, afrådde B. henne förgäfves att organisera ett uppror till förmån för sin son, grefven af Chambord. 1833 försvarade han på ett glänsande sätt Chateaubriand, som blifvit åtalad för sina våldsamma anfall mot Ludvig Filips regering. Tadlad i deputerade-kammaren, för det besök han 1843 gjorde i
London hos hertigen af Bordeaux, nedlade B. sitt mandat som deputerad, men omvaldes snart. Han förde Louis Napoleons sak, sedan denne blifvit häktad med anledning af sitt löjliga uppträdande i Bordeaux. Efter Februari-revolutionen (1848) voterade han, såsom ledamot af nationalförsamlingen, mot den nya författningens antagande. Sedan han inlagt en kraftig protest mot statskuppen 1851, afhöll han sig från deltagande i det parlamentariska lifvet till 1863, då han lät invälja sig i lagstiftande församlingen. B:s politiska sträfvanden under de sista åren af hans lif gingo ut på att åstadkomma en förening ("fusion") mellan de båda linierna af huset Bourbon. Han dog 1868. År 1875 restes i Marseille en bildstod till hans minne. Hans vältalighet, såväl inför domstolsskranket som i den parlamentariske talarestolen, utmärkte sig genom en lysande ingifvelse, upphöjda idéer och ett ädelt språk.