Beskiderna [hårdt k] l. Bieskiderna, nordvestligaste kedjan af Karpaterna, sträcka sig i en dubbelbåge mellan Oders och Weichsels källor från Weisskirchen i Mähren till Jablunkau, der de genomskäras af Jablunkaupasset, och derifrån, omramande Centralkarpaterna, till Bartfeld och sålunda skilja Österrikiska Schlesien och Galizien från Ungern. De högsta topparna äro Babia Grura (1,722 m.) i norra delen af komitatet Arva, Lissa Hora (1,320 m.) och Smrk (1,339 m.) i Schlesien.
*1. Beskow, B. von. B:s Försök till öfversättning af Horatii 3:dje ode i andra boken är infördt i »Allmänna journalen» för år 1816, N:o 111 (ej för 1815, N:o 11, såsom uppgifves å sp. 386). Jfr f. ö. G. Ljunggren: »Sv. vitterh:s häfder», V (1895).
*2. Beskow, G. E., född på säteriet Örby, Brännkyrka socken, Stockholms län, utnämndes 1879 till tjenstgörande e. o. hofpredikant och frånträdde 1882 ledningen af Beskowska skolan. Han var 1888–90 ledamot af Andra kammaren för Stockholms stad. »Fridsbudet» utgafs af B. 1876–77. Af hans senare utgifna skrifter må nämnas Evangeliipostilla (2 bd, 1880–82), Den svenska missionen i Ost-Afrika (1884–87), Kristi återkomst (1888; 2:dra uppl. 1889), Betraktelser för hvar dag i året (1890) och Några minnesord till mina nattvardsbarn (1892).
3. Beskow, Bernhard August, den föregåendes syssling, ståldekoratör, född d. 4 April 1837 på Lundby, Munktorps socken, Vestmanland, tog 1857 inträdesexamen till Teknologiska institutet. 1860–70 arbetade han såsom elev vid åtskilliga mekaniska verkstäder, jernbruk o. s. v. och var 1871–77 ritare och materialbokhållare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori. Der lärde han känna konsten att etsa i metall och inbränna förgyllning å densamma, en konst, som infördes i Sverige från Solingen på 1770-talet af Sven Rinman och sedermera utöfvades i Eskilstuna af Kristian Johannesén. Småningom hade denna industri förfallit i fråga om det konstnärliga utförandet, medan deremot den tekniska traditionen fortlefvat bland arbetarna. B. öfvade sig 1878–80 på egen hand i ståletsning-, hvarefter han tillverkat med stigande bifall mottagna stålarbeten: dekorativa sköldar, prydda med vapen och emblem, lampetter, solfjädrar, svärd, hillebarder, sablar, värjor, vaser, prydnadsfat och skålar, dryckeshorn, kannor och pokaler, juvelskrin, skrifportföljer och albumpermar, beslag å kistor, skåp och andra möbler, fotografiramar, skrifbordstillbehör o. s. v. Hans arbeten äro djupetsade på svartprickad oxiderad, blåanlöpt, gråetsad eller förgylld botten; ornamenten äro mattetsade, blåanlöpta eller blankpolerade i metallens egen färg eller i förgyllning. Den ornamentala verkan förhöjes genom anbringande af flere färger på stålet vid framställningen af vapensköldar m. m. Arbeten af B. finnas i Nationalmuseum, Nordiska museet, Tekniska skolans museum, Göteborgs museum, Slöjdföreningens museum i Göteborg, Columbia-muséet i Chicago och Lybecks museum.
B. anordnade 1886 i Stockholm en utställning af sina arbeten. I industriutställningen i Göteborg 1891 deltog han med ett rikt urval af nya arbeten. Dessutom har han varit representerad på åtskilliga utställningar i utlandet och flere gånger blifvit belönad med guld- eller silfvermedalj. Såsom ett erkännande af hans verksamhet har tilldelats honom ett statsunderstöd af 1,500 kr. K. W–n.