Birgittin-ritualen. Ritualen för nunnornas dagliga gudstjenst i Vadstena och öfriga birgittin-kloster, d. v. s. officierna under dagens sju olika »tider» (se Horae canonicae), hela veckan igenom, är känd under benämningen Cantus sororum (»systrarnas sång») eller någon gång Viridarium beatae Virginis (»den heliga jungfruns lustgård»). Den utgjordes hufvudsakligen af Davids psalmer, i det hela psaltaren, bestående af 150 psalmer, sjöngs igenom under loppet af hvarje vecka. Dertill kommo dagligen fem hymner samt en mängd antifoner, responsorier, versikler, collectae (»böner») och absolutiones (»välsignelser»). Endast i matutinans första del, den s. k. nokturnen, förekom derjämte uppläsning af en längre prosatext (legenda) af uppbyggligt innehåll. Denna text utgjordes dagligen af tre stycken lectiones (»lektier») ur Sermo angelicus, hvilken ingår bland hel. Birgittas uppenbarelser (den svenska öfvers. deraf, kallad »Ängelens diktamen», är utg. af G. E. Klemming i »Hel. Birgittas uppenbarelser», bd 4). Hela »Sermo angelicus», fördelad i 21 »lectiones», genomgicks under hvarje veckas lopp. I de öfriga »tiderna» (horae) utom nokturnen hölls endast en kort uppläsning, ett s. k. capitulum, som hade sin bestämda lydelse för hvarje »tid», men kom igen under samma »tid» alla dagar i veckan.
De delar af officiet, som utfördes sångvis (s. k. cantus), d. v. s. psalmer, hymner, responsorier, antifoner o. s. v., hade sina en gång för alla bestämda melodier, hvilka öfverallt, såsom synes af flere i behåll varande handskrifter, iakttogos med den strängaste pietet, äfven i de utländska birgittinklostren, som städse befunno sig i liflig vexelverkan med moderklostret Vadstena. Lektierna och »capitula» utfördes medelst s. k. accentus, ett slags recitativ på 3–4 toner, äfven dessa i detalj bestämda (»nota quod hoc modo et non alio modo cantentur lecciones sororum ... de verbo ad verbum», såsom det heter i en handskrift från Paradisus-klostret).
Officianterna för gudstjenstens utförande utsagos för hvarje vecka och utgjordes af en horista, som ledde det hela och dessutom sjelf utförde vissa solopartier, vidare af två försångerskor, rectrices chori, kallade cantrix och succentrix, hvardera i spetsen för en halfkör (till utförande af antifoner och — samfäldt — responsorier) samt tvänne versiculariae (till utförande af versikler m. m.). Dertill kom slutligen en lectrix, som hade att uppläsa (recitera) de nämnda »lektierna» och »capitula».
Ritualen i sin helhet är ett verk af Birgittas skriftefader, magister Petrus (död 1378), hvilken delvis sjelf författat den (så t. ex. äro bl. a. 29 af veckans 35 hymner bevisligen författade af honom), delvis sammansatt den med anlitande af på hans tid i bruk varande ritualböcker (breviarier, gradualer, hymnarier m. fl.). Magister Petrus fick dock ej sjelf lägga sista hand vid detta sitt verk, utan det fullbordades enligt hans önskan af några äldre Vadstena-bröder, bland dem prior Petrus (död 1390), hans mångårige vän och medarbetare, särskildt vid ötversättandet till latin och nedskrifvandet af hel. Birgittas uppenbarelser.
Till enskild tjenst och uppbyggelse för nunnorna, hvilka i allmänhet ej förstodo latin, öfversattes magister Petrus' verk år 1510 till svenska under titeln »Jomfru Marie yrtegardher» af konfessorn i Vadstena Nicolaus Ragvaldi (död 1514). Denna öfversättning jämte dess latinska original, Cantus sororum, är f. n. (1895) under utgifning i Sv. Fornskriftsällskapets samlingar. R. G.