Birk

Birk, jur., ursprungligen ett från härads-jurisdiktionen afsöndradt lagskipningsområde i allmänhet. I Sverige och Norge hade under medeltiden ordet "birk" afseende närmast på städerna. I Danmark kom det med tiden att uteslutande beteckna den adliga eller kungliga gods-jurisdiktionen. Inom det adliga birket utnämndes domaren, birkedommeren, och skrifvaren, birkeskriveren, af godsegaren, birkepatronen, inom det kungliga birket af konungen. Den adlige patronatsrätten inskränktes 1809 och upphäfdes helt och hållet genom grundlagen af d. 5 Juni 1849, hvarför det numera ej är någon skilnad mellan "birkedommer" och "herredsfoged" (såsom domare på landet allmänt kallas). -- Birkeret. 1) Den inom ett birk gällande lagen och särskildt den af Kristian IV 1623 utgifna förordningen rörande rättegångsväsendet inom städerna och birken. -- 2) Rättigheten att förse ett birk med domare och andra tjenstemän. C. R.