Birka

Birka, en forntida stad i Sverige, i hvilken Ansgar predikade kristendomen och i hvilken den svenske ärkebiskopen Unne dog. Om denne stads läge hafva många olika meningar blifvit uttalade. Under medeltiden och ganska länge derefter antog man som gifvet, att med B. menades Björkö i Mälaren. Namnolikheten är allenast skenbar, alldenstund birk är en ålderdomligare form än nysvenskans björk (under medeltiden hette det bjærk), och a är den latinska ändelse, som de på latin skrifvande Rimbert och Adam af Bremen (dessas arbeten äro de enda källskrifter, i hvilka Birka omtalas) gåfvo det svenska namnet. Under 1700- och 1800-talen har man velat förlägga B. till andra ställen, t. ex. Stockholm, Sigtuna, Björkeleds socken i Vestmanland, Birkenäs (Björkenäs) straxt norr om Kalmar, Visby och, nu senast, till Söderköping. -- Det är allenast i de två nyss nämnde författarnas skrifter, särskildt i Adams, som vi kunna få några upplysningar om stadens läge; men hvad i dem förekommer står i en viss motsägelse mot hvartannat, hvarigenom de olika meningarna blifvit möjliga. Det visar sig uppenbarligen, att Adam visste rätt mycket om Sverige, men ock att hans vetande ej var fullt korrekt -- han trodde t. ex., att den skandinaviska halföns sträckning gick i öster och vester --, och man måste derför, vid försöken att bestämma B:s läge, noga skilja mellan de uppgifter, som äro beroende af hans felaktiga uppfattning, och dem, som äro fullkomligt oberoende deraf. Till det senare slaget, hvilket naturligtvis bör vara det bestämmande, höra uppgifterna, att Birka ligger "midt i Sverige", "icke långt från Upsala", emellan (Söder-) Telge och Sigtuna; och till dessa uppgifter kunna vi lägga en, som förekommer i ett af tilläggen till Adams bok, nämligen att biskop Adalvard d. y., när han for till Sigtuna, gjorde en liten afkrok för att kunna besöka B. Beroende på Adams oriktiga föreställningar om de svenska förhållandena äro hans med de förut nämnda oförenliga uppgifterna, att B. var en gotisk stad, samt att det låg midt för Jomsborg och lika långt från alla Östersjöns stränder. Den förra uppgiften beror på hans föreställning, att Götaland sträckte sig ända upp till Mälaren, den senare på hans tro, att Sverige låg i öster och vester. Dertill kommer, att man på Björkö funnit en mängd bevis för att der, vid hednatidens slut, fans en ganska betydande stad. Jfr Björkö (i Mälaren). Hd.