Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Blodlutsalt

Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 697–698 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Blodlutsalt, äfven kalladt Blåsyradt jern, kem., är det vanliga namnet på dubbelsalter af jerncyanur eller jerncyanid och cyankalium, eller, såsom de ofta kallas, ferrocyankalium och ferricyankalium. Det förra kallas gult, det senare rödt blodlutsalt. Det gula beredes af blod, som inkokats och kolats, eller af andra qväfvehaltiga ämnen ur djurriket (hår, horn, affall från slagterier m. m.), hvilka kolats. Det sålunda erhållna qväfvehaltiga kolet blandas med pottaska (kaliumkarbonat) och jern samt upphettas till smältning. Genom inverkan af kaliumkarbonat på det qväfvehaltiga kolet bildas cyankalium. Jernet tjenar att binda det i smältan förekommande svaflet, som har sitt ursprung från orenligheter i råämnena. Om ej svaflet aflägsnades, skulle en stor del af cyankaliet förenas med svaflet till rodankalium, hvarigenom förlust skulle uppstå. Den smälta massan utkokas, då cyankaliet med svafveljernet och i massan inblandadt jern ger upphof till cyanjerncyankalium, gult blodlutsalt. Lösningen silas och afdunstas till kristallisering, då orent blodlutsalt erhålles, hvilket renas genom omkristalliseringar. Det gula saltet är sammansatt efter formeln 4 K CN + Fe 2 CN + 3 H2 O och bildar vackert gula kristaller (qvadratoktoedrar), som visa en hög grad af klyfbarhet, så att de kunna delas i tunna skifvor. Saltet löses lätt i vatten och är, oaktadt sin cyanhalt, ej giftigt. Upphettas det, bortgår först dess kristallvattenhalt, och den vattenfria återstoden sönderdelas, vid starkare upphettning, i qväfgas, koljern och cyankalium. Blandas en lösning af detta gula salt med ett jernoxidsalt, eller

jernklorid, fås en mörkblå fällning af berlinblått, som uppstår enligt eqvationen:

2 Fe2 Cl6 + 3 (4 K CN + Fe 2 CN) = 12 K Cl jernlclorid gult blodlutsalt klorkalium + Fe7 18 CN berlinblått.

Blandas det gula saltet med en stark syra, uppstår en i vatten löslig syra kallad ferrocyanvätesyra, 4 H C N + Fe 2 CN, som med baser ger vatten och en hel serie af salter, kallade ferrocyanmetaller, i hvilka ferrocyanvätesyrans väte är utbytt emot metaller. Många af dessa hafva karakteristiska färger, såsom den nyss nämnda jernföreningen berlinblått samt koppar-, uran- och molybdenföreningarna, hvilka äro bruna. I dessa salter, såväl som i blodlutsaltet, kan man ej med de vanliga reaktionsmedlen upptäcka jern, förrän föreningarna blifvit förstörda, hvilket gifvit anledning till antagandet att en radikal, ferrocyan, Fe 6 CN, ingår i dem. Det gula saltet har stor teknisk användning för tillverkning af berlinblått och cyankalium samt i färgerierna för blåfärgning. -- Om klor eller oxiderande ämnen få inverka på det gula blodlutsaltet, bildas rödt sådant, eller ferricyankalium, 6 K CN + Fc2 6 CN, ett i stora, vackra, mörkt rödbruna prismer kristalliserande salt. Detta liknar i sina kemiska förhållanden det gula, och dess jernhalt kan ej uppvisas med vanliga reaktionsmedel. Mot detta salt svarar en vätesyra, kallad ferricyanvätesyra, 6 H CN + Fe2 6 CN, hvari man antagit en sammansatt radikal, ferricyan, Fe2 12 CN, som med metaller ger ferricyanmetaller. Om en lösning af det röda saltet blandas med en lösning af jernvitriol, uppstår sålunda ferricyanjern, vanligen kalladt Turnbulls blått, en vacker blå målarefärg. Det bildas enligt följande eqvation:

(6 K CN + Fe2 6 CN) + 3Fe SO4 = 3 K2 SO4 rödt blodlutdaltjernvitriolkaliutnsulfnt + Fe5 12CN Turnbulls blått

På grund af detta förhållande användes det röda saltet till blåfärgning och till beredning af blå målarefärg. P. T. C.