Blomställning,bot., det sätt, på hvilket blommorna äro ordnade hos de fanerogame växterna. Hos ett mindre antal växtformer sitta blommorna ensamma, skilda från hvarandra genom stamdelar, som bära fullt utvecklade örtblad. Förekommer då blomman i spetsen på hufvudaxeln eller på en kraftig gren, hvilken förut utvecklat flere eller färre örtblad, kallas hon terminal eller toppställd. Sådana blomställningar hafva bl. a. vallmo-arterna, hvitsippan, tulpanen m. fl. Sitter blomman deremot i toppen på en sidogren, som ej utbildat några fullständiga örtblad, utan på sin höjd små skärmblad, kallas hon lateral eller sidoställd. Laterala blommor finnas hos åkervindan (Convolvulus arvensis), åker-ärenprisen (Veronica agrestis), hästsvans-örten (Hippuris vulgaris) m. fl. Hos det stora flertalet fanerogamer sitta dock de blombärande grenarna ej ensamma hvar och en för sig, utan tillhöra rika förgreningssystem, hvilka vanligen äro skarpt begränsade mot växtens vegetative del och hvilka ej uppbära några andra vegetativa blad än skärmblad. Dessa förgreningssystem, som äro af många olika slag, kallas Inflorescenser. V. W.