Bock,Karl Ernst, tysk läkare och medicinsk författare, f. 1809 i Leipzig, erhöll 1831 vid universitetet derstädes den medicinske graden och begaf sig, efter utbrottet af den polska revolutionen, till Varsjav, der han verkade som hospitalsläkare. 1839 utnämndes han till e. o. professor i patologisk anatomi vid Leipzigs universitet. Död 1874. B. var en utpräglad karakter och bekämpade med den största frimodighet allt hemlighetsmakeri och charlataneri inom den medicinske vetenskapen. Han var en afgjord anhängare af den s. k. Wien-skolan och framhöll den fysikaliska diagnostikens stora betydelse. Som skriftställare vann han tidigt rykte genom arbetena Handbuch der anatomie des menschen, mit berücksichtigung der physiologie und chirurgischen anatomie (1838, 4 uppl. 1849), Hand-atlas der anatomie des menschen (1843, 6 uppl. 1871) och Gerichtliche sektionen (1843, 4 uppl. 1852). Efter dessa följde snart Lehrbuch der pathologischen anatomie und diagnostik (1848, 4 uppl. 1861--64) och Atlas der pathologischen anatomie (1855), i hvilka han framlade den nya skolans läror och forskningsresultat. Vid samma tid började han sin inflytelserika verksamhet som medicinsk medarbetare i E. Keils verldsblad, "Gartenlaube", hvarigenom han ända till sin död kunde omedelbart inverka på folket och utöfva ett ofantligt stort inflytande på den allmänna folkhygienen. En del af dessa uppsatser bearbetades och utgåfvos särskildt i hans berömda verk Buch vom gesunden und kranken menschen (1855, 11 uppl. 1876; "Helsolära eller kunskapen om den friska och sjuka menniskan", 2:dra uppl. 1870). Samme populäre ståndpunkt intager Volksgesundheitslehrer (1865, 6 uppl. 1874; "Sundhetslära för folket eller läran om menniskokroppen och sättet att bevara och återställa helsan", 1865). Särskildt har B. genom flere skrifter framhållit
vigten af skolungdomens naturenliga vård. Hans fädernesland, Sachsen, har honom att tacka för flere reformer inom medicinalväsendet och för införandet af turnväsendet (1845).