Bokhvete l. Bohvete, Fagopyrum esculentum Mönch. 1. Bot. En till nat. fam. Polygoneae, kl. Octandria L., ordn. Trigynia hörande växt, som -- hufvudsakligen för sina mjölrika, ätbara frön -- odlas flerstädes i Europa, dit den infördes på 1400-talet. Dess hemland är mellersta Asien. I Sverige odlas den nästan endast i de sydliga landskapen. -- Bokhvetet är en ettårig, 0,3--0,6 m. (1--2 f.) hög ört med krokig, slutligen rödaktig stjelk, spridda, hjertlikt pillika, spetsiga blad och hvita eller rödaktiga blommor, som äro samlade i täta klasar, samt en glänsande brun, trekantig nötfrukt. Växten nöjer sig med en mager jordmån och odlas derför hufvudsakligen i sandiga trakter. I vårt land sås den i början af sommaren och mognar i September. -- Frukterna malas till gryn och mjöl och nyttjas till födoämne (gröt m. m.). Blommorna lemna riklig honing åt bien. -- Äfven en annan art af samma slägte, F. tataricum L., odlas, ehuru mindre ofta än den förstnämnda, med hvilken den ej sällan förekommer blandad. Den liknar denna, men har smärre samt grönaktiga, i glesa klasar sittande blommor och bukttandade fruktkanter. Dess frön lemna ett mjöl, som är af sämre beskaffenhet och har en något bitter smak. -- Namnet bokhvete härrör deraf att frukterna till formen hafva likhet med boknötter. Ldt.
2. Husdjurssk. Till utfodring åt husdjuren kunna alla växtens delar användas. Fröen hafva dock något mindre näringsvärde än de vanliga sädesslagens frön (jfr Fodermedel). Bokhvetet har en egendomlig verkan på vissa husdjur. Om nämligen hvita eller hvitfläckiga svin och hvita får utfodras med någon af denna växts delar, så uppkommer kongestion (förökadt blodtillopp) i hufvudet och huden, hvilken verkan likväl inträder endast när djuren vistas i fria luften samt vid klart väder eller solsken. Djuren visa derunder oro; deras gång blir vacklande,
hufvudet sväller upp och röda fläckar visa sig i huden. I några fall har döden följt. För att undvika sådana verkningar vid utfodring med bokhvete bör man iakttaga den försigtigheten att ej, när solen skiner, låta djuren beta å bokhveteåkrar och att ej, efter stallfodring med bokhvete, släppa dem ut, förrän de under en eller par dagar erhållit annat foder. -- Då de nämnda sjukdomstecknen visa sig efter utfodring med bokhvete, böra djuren straxt föras inom hus eller i skugga, i hvilket fall de vanligen snart tillfriskna. C. A. L.