Bolivia, förut Charcas eller Öfre Peru, stat i Syd-Amerika. Det gränsar i n. och ö. till Brasilien, i s. ö. till Paraguay, i s. till Argentina, i s. v. till Chile och Stilla hafvet, i v. till Peru.
Ytvidd och naturförhållanden. Landet, som är nära tre gånger så stort som Sverige, har en areal af 1,297,255 qv.-kilom. (23,560 qv.-mil). Det är lågländt i n. och ö., omkring floderna Marañon och La Plata, men i midten uppfylles det af Andernas fjäll, som der bilda två hufvudkedjor. Den ena bland dessa, den vestra, har en medelhöjd af 4,160 m. (14,000 f.), och hennes lägsta pass når en höjd af 3,860 m. (13,000 f.). De högste topparna äro Huallatieri, Nevado de Parinacota, Nevado de Pomarape och Sahama, hvilka alla äro 5,938 m. (20,000 f.) höga eller derutöfver. Den östra bergskedjan, som kallas Cordillera real (Kungskedjan) eller Bolivias Kordillerer, skiljer sig från den vestra vid 23° s. br. och förenar sig åter med henne vid 14° 40' s. br. Medelhöjden är 4,340 m. (14,500 f.); det lägsta passet 3,768 m. (12,700 f.). På denna kedja ligger Porcos och Potosis fjällknut. De högste topparna äro Illimani, 6,600 m. (22,000 f.), och Cerro de Sorata, 6,900 m. (23,000 f.); dessutom räknar man der 39 toppar, som äro mer än 3,860 m. (13,000 f.). Snögränsen är vid omkr. 4,809 m. (16,200 f.) höjd. Bland mindre bergskedjor i B. märkes Cordilleras de Cochabamba, som går från Cordillera real åt Ö. Mellan de bägge hufvudkedjorna ligger den stora högslätten Oruro, hvilken har en areal af 80,530 qv.-kilom. (1,451 qv.-mil).
B. är vattenfattigt. De flesta vattnen komma från den östra sluttningen af Cordillera real och flyta ut i Amazonfloden genom Madeira (och dess tillflöden Veni, Mamoré, Itonama, Rio Blanco och Guaporé) samt till La Plata genom Paraguay, Pilcomayo och Verméjo. På den vestra kedjan upprinna högst få vattendrag. Den norre delen af högslätten Oruro intages af sjön Titicaca, som har en areal af 8,380 qv.-kilom, (151 qv.-mil) och ett djup af bortåt 208 m. (700 f.). Från dess sydöstre ände utgår floden Desaguadero, som tömmer sig i en mindre sjö, Pampa de Aullagas. Hela detta vattensystem saknar aflopp.
Klimatet är på högslätterna torrt. I de norra och östra låglanden falla starka regn. Luften på de förra är mild, ehuru landet ligger inom tropikerna. På lågslätten är värmen tryckande. Befolkningen, som uppgår till omkr.
2 mill., tillhör den katolska religionen och talar det spanska språket. Bland landets produkter må nämnas guld, silfver i ymnighet, koppar och tenn; salt; kinabark af bästa slag, sassaparill, tobak och kryddor m. m. Boskaps- och fårskötseln drifves med ganska stor framgång. Läder, ull af får och vicuña samt guano utföras i betydlig mängd. Bergverken gifva den största inkomsten. Den årliga afkastningen är omkr. 300,000 marker silfver, 5,000 marker guld. Grufdriften har dock mycket försämrats genom den ständiga politiska osäkerheten i landet. De rikaste grufvorna äro vid Potosi. -- Införseln uppgick 1875 till ett värde af 20,700,000 kr.; utförseln s. å. till 18 mill. kr. Statsskulden var 61 mill. kr. Samfärdseln i landet försvåras mycket till följd af fjällens och passens höjd samt försiggår på lama- och mulåsnerygg till B:s hamn Cobija eller till Perus hamn Arica.
B. är numera deladt i 11 departement: Chuquisaca, Potosi, Oruro, Tarija, Atacama, La Paz, Mejillones, S:a Cruz, Veni, Cochabamba och Melgareja. De förnämste städerna äro: Chuquisaca l. Sucre, hufvudstad, Potosi, La Paz, Cochabamba samt hamnen Colija.
Före spaniorernas ankomst tillhörde B. det gamla Inkas-riket. Väldiga ruiner omkring Titicaca vittna ännu om dess storhet. Efter eröfringen kom det under vice-konungen i Peru och sedan under vice-konungen i Buenos Ayres. Vid de öfriga spanska koloniernas resning skilde sig äfven B. från moderlandet. -- Dess statsförfattning antogs d. 25 Aug. 1852. Styrelsen är republikansk. Landet fick sitt namn efter Simon Bolivar. Dess historia är efter befrielsen en oafbruten rad af omstörtningar, liknande hvad i de andra f. d. spansk-amerikanska landen egt och eger rum.