Bonaparte

*Bonaparte. — 1. Josef B:s gemål Marie Julie Clary föddes 1771 (ej 1777). Hans dotter Charlotte Napoléone, som föddes 1802 och dog 1839, var gift med sin kusin, konung Louis' å sp. 851 nämnde son Napoléon Louis (rättare Louis Napoléon). — 3. Lucien B. gifte sig 1795 med Christine Boyer (f. 1776, d. 1801). Hans andra gemål, m:me Jouberthon, föddes 1778, förmäldes 1803 och dog 1855. Hans dotter i första giftet, Christine Egypte, gifte sig i Rom 1818 med svenske kammarherren grefve Arvid Posse (f. 1782, d. i Amerika 1826), från hvilken hon skildes 1824; s. å. äktade hon Dudley Coutts-Stuart (f. 1803, d. i Stockholm 1854). Det var hennes halfsyster Laetitia (f. 1804, d. 1871), som gifte sig med Thomas Wyse (se denne). — Louis Lucien flyttade efter Andra kejsaredömets fall till England, der han sedan 1883 åtnjöt en pension af 250 pd st. från drottningens civillista. I flertalet af hans många lärda filologiska arbeten afhandlas det baskiska språket (jfr Basker. Suppl.). Han afled i Fano d. 3 Nov. 1891. Från sin gemål Marianne Cecchi (f. 1811. d. 1891) lefde han länge skild. Hans son Louis B. är bosatt som civilingeniör i London. — Pierre Napoléon B. återvände efter en tid till Frankrike och dog i Versailles d. 7 April 1881. Hans och Justine Eléonore Ruflins (f. 1832) son prins Roland Napoléon B., född i Paris d. 19 Maj 1858, var en tid löjtnant i franska armén, men ströks ur rullorna 1886 till följd af utvisningslagen och företog vidsträckta resor. Han har skrifvit bl. a. Notes on the lapps of Finmark (1886). Han gifte sig 1880 med Marie Blanc (f. 1859, d. 1882), dotter till en spelhusarrendator i Monaco. — Pierre Napoléons brorson Lucien, furste af Canino och Musignano, f. i Rom d. 15 Nov. 1828, blef 1853 prestvigd och 1868 kardinal samt afled i Rom d. 19 Nov. 1895. — 5. Louis B:s son Louis Napoléon (ej Napoléon Louis) var 1809–13 storhertig af Berg och förmäld med sin under B. 1 nämnda kusin. — 6. Marie Pauline B. förmäldes 1797 (ej 1801). — 8. Jérôme B:s första hustru, Elisabeth Patterson (född 1785), dog i Filadelfia 1879. Hans son med henne, Jérôme B.-Patterson, dog i Baltimore 1870. — Jérômes dotter i andra giftet, Mathilde (född 1820), blef 1840 gift med Anatole Demidov, furste af San Donato (d. 1870), från hvilken hon lefde skild sedan 1845. Jérômes yngre son i andra giftet; Napoléon Joseph Charles Paul, vanligen kallad Prins Napoleon (af folkhumorn benämnd »Plon-Plon»), blef 1852 eventuel tronarfvinge samt erkändes efter Napoleon III:s sons död (1879) af en del bonapartister såsom den kejserliga familjens hufvudman och innehafvare af tronanspråken. Till följd af den mot prinsar af fordom regerande hus riktade utvisningslagen lemnade han 1886 Frankrike och dog i Rom d. 18 Mars 1891. Hans äldre son, Napoléon Victor, »fransk prins, kejserlig höghet», född i Paris d. 18 Juli 1862, nu bonapartisternas erkände hufvudman och pretendent (jfr Bonapartister. Suppl.), är bosatt i Bruxelles. Dennes broder, Louis, »fransk prins, kejserlig höghet», född i Meudon d. 16 Juli 1864, är öfverstelöjtnant i rysk tjenst. Deras syster Laetitia (född i Paris d. 20 Dec. 1866) förmäldes 1888 med hertig Amadeo af Aosta (f. d. konung af Spanien) och blef enka 1890. — Jérôme B:s ättlingar voro eventuella arfvingar till Napoleon III:s tron. Kejsaren gaf dem d. 21 Maj 1870 titeln »fransk prins» och predikatet »kejserlig höghet». Den 28 Febr. 1871 förklarade emellertid nationalförsamlingen »huset Bonaparte» afsatt, mot hvilket beslut f. d. kejsaren d. 6 Mars s. å. inlade sin protest.