Bördsrätt. 1. Jur. Rätt för en person att framför andra åtnjuta fast egendom, som förut tillhört någon medlem af hans slägt. Denna rätt, hvilken är urgammal och har sin grund i behofvet hos slägterna att genom bibehållande af den en gång vunna fasta egendomen bevara sin makt och sitt inflytande, visade sig först såsom en förköpsrätt, d. v. s. rättighet för slägtmedlemmarna i allmänhet att vid en af en särskild slägtmedlem tillämnad föryttring af fast egendom få, framför andra, tillköpa sig densamma. Sedermera blef bördsrätten en lösningsrätt, d. v. s. en rättighet att få lösa fastigheten tillbaka, sedan densamma blifvit försåld till någon utom slägten stående person. På landet omfattade denna rättighet endast sådan fastighet, som i egenskap af arfvejord en gång blifvit fäst vid slägten (blifvit slägtjord), men i städerna all fastighet, som egdes af en slägtmedlem. Genom förordningen d. 21 Dec. 1857 upphäfdes lösningsrätten med afseende på stadsfastigheter, och genom förordningen d. 22 Dec. 1803 gick det på samma sätt med fastigheter på landet. Bördsrätten har likväl icke genom dessa lagstiftningsåtgärder förlorat all betydelse. Han finnes väl icke vidare såsom en rättighet, på grund af hvilken en slägtmedlem kan förvärfva en fastighet, som annan person tillköpt sig; men han står qvar såsom en rätt för den, som sjelf köpt en fastighet af en slägtmedlem, att få bibehålla denna fastighet gent emot annan man, som skulle vilja med åberopande af en på annan grund hvilande lösningsrätt uppträda för att tillvinna sig densamma. Den förra af de nämnda förordningarna stadgar nämligen -- på samma gång som den upphäfver bördsrätten -- såsom lösningsrätt med afseende på stadsfastighet, att, om köpare och säljare af sådan fastighet stå i bördemannaförhållande till hvarandra, den lösningsrätt, som nabo (granne) eller viderboende (meddelegare i samma fastighet) eljest skulle ega, icke kan göras gällande; och förordningen af 1863 stadgar, med afseende på landtfastighet, detsamma gent emot den lösningsrätt, som tillhör egare af frälseränta, då nämligen frälseskattejord säljes, och egare af frälseskattejord, då frälseränta säljes. I bördemannaförhållande till en viss person stå dock icke alla hans slägtingar, utan endast de, som äro afkomlingar af honom eller hans förfäder eller som äro hans sidoslägtingar inom fjerde led. E. V. N.
2. Kamer. Bördsrätt kallades under Johan III:s regeringstid den medlemmar af bondeståndet tillkommande rättigheten att tillhandla sig en vilkorlig eganderätt till kronohemman. Under Karl IX fick ordet en mera inskränkt betydelse, näml. af besittningsrätt till kronohemman under en viss regent. När Gustaf II Adolf på 1620-talet införde köp af skatterätt (se d. o.), förlorade ordet bördsrätt sin specielt kamerala betydelse. Kbg.