Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Odelsrätt

Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 95 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Odelsrätt. 1. Eganderätt, i motsats till faktisk besittning. -- 2. (N. odelsret), en egendomlig institutton i den norska lagstiftningen och får enligt Grundlagens 107 § icke upphäfvas. Odelsrätten bestämmer, att all jord på landet (icke i städerna), som i minst 20 år egts af en och samma person eller af hans förfäder, kan af slägtens medlemmar (i närmare bestämd ordning) inlösas efter taxeringsvärde, ehuru den öfvergått i annans ego, blott sådant sker inom de närmaste tre åren. Den, som sålunda begagnat sin odelsrätt, är emellertid skyldig att bruka jorden i tre år vid risk att den annars öfvergår till den nye egaren. Den laga formen för ett sådant återbördande benämnes odelssögs-maal, hvari det gäller att ytterst noga bevaka alla detaljer, enär det minsta processuella formfel kan medföra förlust af odelsrätten. Utan hänsyn till huruvida egendomarna verkligen äro odelsjord, har man i allmänhet betecknat de norske gårdsbrukarna såsom odelsbönder, hvilket ledt till många öfverdrifter och saknar historiskt stöd. Jfr Bördsrätt. Y. N.