Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Borgen

Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 904–905 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Borgen, Borgensförbindelse, civilr., en persons åtagande att fullgöra en annans förbindelse, i händelse den senare icke skulle sjelf uppfylla densamma. Den, som åtager sig en sådan förbindelse, kallas borgesman eller löftesman. Borgen kan ingås för alla slags rättsliga förbindelser och af hvar och en, som lagligen eger sig sjelf förpligta. Någon viss form för dess giltighet är icke föreskrifven. -- Löftesmannens förbindelse, som är afsedd att bereda fordringsegaren säkerhet, ansluter sig som ett stöd till en förut befintlig förbindelse, hvilken hon förutsätter och efter hvilken hon mätes. Deraf är klart, att löftesmannen är förpligtad, endast om gäldenären är det, att hans förbindelse upphör i samma ögonblick som den senares, och att han ej kan vara förpligtad i större, men väl i mindre, omfattning än gäldenären sjelf. I hvilken grad han verkligen är förpligtad utvisar förbindelsen, hvilken måste tolkas strängt efter orden. Af borgensförbindelsens subsidiära natur följer vidare, att hon först då kan göras gällande, när det visat sig, att den ursprungliga förbindelsen icke blifvit uppfylld. Denna förmån (beneficium excussionis), att först i andra rummet svara för skulden, kan löftesmannen afsäga sig genom att teckna borgen "såsom för egen skuld" (proprie-borgen), då han omedelbart kan sökas för skulden och äfven i öfrigt är likställd med en gäldenär. Hans ansvarighet vid sådan borgen förfaller dock, om förbindelsen icke göres gällande inom tolf månader efter skuldens förfallotid. -- Om flere personer ingått borgen för samma skuld, äro de efter regeln ansvariga hvar och en för en lika stor del af densamma; de ansvara "efter hufvudtalet". Dock kan deras ansvarighet äfven gälla olika stora delar eller för hvar och en sträcka sig till skuldsumman i dess helhet (solidarisk borgen); sådant måste då vara uttryckligen sagdt i förbindelsen. En löftesman, som betalt till borgenären, förvärfvar derigenom (för så stor del af skulden, som icke belöper sig på honom sjelf) dennes rätt såväl mot gäldenären som mot de öfrige löftesmännen. Om borgen for samma skuld tecknats af flere personer på olika tider, har en äldre borgesman dock ingen rätt mot en senare (men väl omvändt). I. Afz.