Boskapspest l. Kreaturspest, Pestis bovina, en af de mest ödeläggande sjukdomar, som kunna träffa nötkreaturen. Den är stationär i de ryska stepperna hos den der befintlige nötboskapsrasen, den s. k. steppboskapen, men uppstår i andra delar af Europa endast genom smitta, vare sig direkt, genom beröring med pestsjuk boskap, eller indirekt, genom hudar, kött, talg, foder, kreatursskötares kläder o. s. v. Sjukdomen är känd sedan 4:de årh. och har i synnerhet under folkvandringarna från Asien samt under större krig utbredts öfver Europa. Under förra århundradet lär Tyskland hafva genom denne sjukdom förlorat 28 mill. kreatur, och den direkta boskapsförlusten i England under pesten 1865--67 uppskattas till 100 mill. kr. Under innevarande år (1877) har sjukdomen uppträdt i Tyskland, derigenom att rysk boskap, som varit smittad af boskapspest, insmugglats öfver polska gränsen, och från Tyskland har den spridt sig till England. I Sverige har denna farsot veterligen aldrig förekommit. -- Orsaken till sjukdomen är ett smittämne, som dels är flyktigt och kan utbreda sig med luften 6--9 m. (20--30 f.) från det sjuka djuret, dels bundet vid särskilda kroppsdelar eller afsöndringar. Utsättas nötkreatur för smitta, så insjukna 90--95 proc. inom 10 dagar, och 70--75 proc. af dessa dö. -- Sjukdomssymptomen äro först en stegring med 1--2° C. af den inre kroppstemperaturen (som under normala förhållanden är 39° C. hos fullvuxen boskap) och upphörd mjölkafsöndring, derefter minskad foderlust och idisling, darrningar i enskilda kroppsdelar, hudvärmens ojämna fördelning, stripiga hår och allmän svaghet. Sedermera inträda tecken till en sjukdomsprocess i kroppens slemhinnor. Munnens och skidans slemhinna är i början rödfläckig, och derefter uppkomma matt hvita eller grå fläckar af sönderfallen och fettvandlad väfnadsmassa, som lätt afstötes, hvarigenom ytliga sår uppstå. Ögonens och näsans slemhinna blir af högröd färg, och starkt tårflöde förekommer. På 2 eller 3 dagar efter sjukdomens utbrott uppkommer diarré, hvarjämte andningen blifver besvärlig, och döden följer på 4:de--7:de dagen, sällan senare. Stundom förvexlar man boskapspest med elakartad katarralfeber (s. k. qvilla-sjuka) eller rödsot, men vid sistnämnde sjukdomar förekomma inga sår å munnens och skidans slemhinna. De åtgärder, som böra vidtagas till förhindrande af boskapspestens införande i vårt land, finnas angifna i k. kung. d. 30 Maj 1873, och de, som böra vidtagas för hämmandet af densamma, i k. förordn. d. 19 April 1875. Sistnämnda förordning är -- jämte Sundhets-kollegii kungörelse d. 13 Mars 1876, innehållande "Råd och anvisningar för kommunalinyndiglieter, veterinärer och k. maj:ts befallningshafvande" angående ifrågavarande åtgärder -- af Sundhetskollegium utgifven i en särskild bok.
Det är ej endast nötkreatur, som angripas af boskapspest, utan äfven andra idislande djur, såsom får, getter, gaseller, yak, bison, antiloper och hjortar. C. A. L.