Bruegel [brögel], flamländsk konstnärsfamilj, som under 1500- och 1600-talen räknade flere berömda medlemmar, bland hvilka i synnerhet stamfadern, Peter B. d. ä., blef af stor betydelse för målarekonsten. Familjen härstammade från byn Breugel (vid Breda) och tog deraf namnet, hvilket man ser skrifvet än Breugel l. Breughel, än Bruegel l. Brueghel. Sjelfva nyttjade slägtens medlemmar ett af de båda sistnämnda skrifsätten.
1) Peter B. den äldre, f. mellan 1525 och 1530, fick sin första undervisning i Antwerpen hos målaren P. Koeck van Aalst, upptogs 1551 som fri mästare i Antwerpens målaregille och begaf sig derefter till Italien, der han likväl kände sig mindre tilltalad af den italienska konsten, af hvilken han alltid blef oberörd, än af den
sköna naturen, och der hans vistelse ej häller blef synnerligen långvarig. Efter hemkomsten bodde han i Antwerpen till 1563, då han slog sig ned i Bruxelles. Död i sistnämnde stad sannolikt 1569 l. 1570. -- Det största inflytandet på B:s konstnärliga utveckling kom från hans landsman och själsfrände H. van Aeken (Bosch), bland hvars efterlemnade arbeten han i synnerhet fann behag i dem, som framställa dryckeslag och muntra sällskap. Sjelf bondeson, sträfvade han särskildt att inom konstens verld skaffa berättigande åt framställningar ur bondens lif, och deraf härleder sig hans tillnamn Bond-B. (Holl. Boeren-B., T. Bauern-B. För hans tokroliga uppfattning af bondlifvet kalla fransmännen honom vanligen Pierre le drôle). Originelt och drastiskt återgifver han den prosaiska verkligheten, men hans böjelse för det råa och låga, hans hårda kolorit samt oroliga och ej sällan smaklösa komposition göra hans arbeten föga njutbara ur estetisk synpunkt. I sin rätta dager framstår B. först då, när han bedömes såsom ett barn af sin tid. Denna förstod han väl, liksom tiden förstod honom. Hans betydelse för konsten ligger deri att han var den förste, som förskaffade genren en sjelfständig och likberättigad plats bredvid historiemåleriet, och hans banbrytande verksamhet öppnade sålunda vägen för 1600-talets store genremålare. Oräkneliga äro de taflor, som gått och gå under Bond-B:s namn, men de flesta äro endast svaga och yngre kopior af de många gravyrer, hvilka andra konstnärer utförde efter hans teckningar (och raderingar). Äkta arbeten af honom (figurrika bibliska stycken, i hans egen tids kostym och med en realistisk och genreartad uppfattning, samt kyrkfester, bondbröllop, dansnöjen, krogscener och slagsmål mellan bönder och soldater) finnas i Wien, Schleissheim, München, Dresden, Nürnberg, Gent, Paris, Montpellier, Madrid och möjligen på några andra ställen. Af hans skola eger Stockholms nationalmuseum två arbeten.
2) Peter B. den yngre, den förres son, f. omkr. 1565 i Bruxelles, fick sin utbildning i Antwerpen, i hvars målaregille han inskrefs 1585 och der han dog 1637 l. 1638. Han trädde så helt och hållet i sin faders fotspår, att många af hans arbeten endast med den största svårighet kunna skiljas från dennes. I synnerhet fäste han sig vid djefvulsscenerna i åtskilliga af faderns verk, och den förkärlek, hvarmed han sedan målade framställningar af helvetet, eldsvådor och dylika ämnen, skaffade honom tillnamnet Helvetes-B. (Helsche-B., Höllen-B., B. d'enfer). B. var den siste, som målade helvetet med burlesk uppfattning. Hans inflytande på det yngre konstnärsslägtet var obetydligt. Målningar af honom finnas i Berlin (Helvetet), Antwerpen, München (Sodoms brand och Trojas undergång), Dresden och på några andra ställen. Stockholms nationalmuseum eger af honom en liten målning på koppar: Syndafloden.
3) Jan B., den förres broder, f. 1568 i Bruxelles, började derstädes sin konstnärsbana såsom blomstermålare, men utbildade sig sedermera under sin italienska resa, 1590--94, till landskapsmålare. 1590 upptogs han i Antwerpens målaregille. Död i sistnämnde stad 1625. Han var högt uppburen af sin samtids förnämste män, förde sjelf ett rikt och aristokratiskt hus och gick gerna klädd i sammet, hvarför han fick tillnamnet Sammets-B. (Fluweelen-B., Sammet-B., B. de velours). Han är äfven känd under namnet Blomster-B. (Blumen-B.). Fastän han sjelf mycket väl kunde förse sina landskap med staffage (af djur och menniskor), tog han likväl dervid icke sällan hjelp af Rubens, van Balen, Rottenhamer eller andra, till hvilkas figurtaflor han i sin ordning ofta målade landskapet. B. var realist och utförde tillika sina arbeten med en miniaturmålares noggranhet; särskildt gäller detta om hans blomsterstycken samt om blommorna och gräset i förgrunden af hans landskap. Hans färg är bländande och perspektivet klanderfritt. Hälst framställde B. naturen i hennes kyska, jungfruliga skönhet och målade derför gerna paradisiska och mytologiska landskap. T. o. m. hans byfester andas en oskyldig glädje och äro således väsentligt olika faderns och broderns. Arbeten af den mycket produktive konstnären finnas i Haag (Paradiset), München, Dresden, Wien m. fl. städer. Stockholms nationalmuseum eger af honom sex landskap (och två blomsterstycken?). Bland hans lärjungar må nämnas blomstermålaren Seghers. -- B:s son i första giftet, Jan B. den yngre, f. 1601, d. efter 1677, målade landskap i faderns stil, och ett af barnen i andra giftet, Ambrosius B., f. 1617, var blomstermålare. R-n.