Brudköp

Brudköp (Fornn. brúðkaup) var bland forntidens nordboar ett af namnen på bröllop och innebar uppfyllandet af de ekonomiska vilkor, som blifvit träffade vid fästemålet (förlofningen). För att äktenskapet skulle vara fullt lagligt, måste nämligen, enligt ett gammalt uttryckssätt, hustrun vara mundi keypt, d. v. s. förvärfvad genom laglig öfverenskommelse mellan mannen och den eller de, som bestämde öfver qvinnans giftermål. (Mhndr var, som det tyckes, ursprungligen inbegreppet af de vilkor, som å ömse sidor gjordes med afseende på kontrahenternas -- i synnerhet hustruns -- förmögenhet.) Vid fästemålet bestämdes sålunda hustruns hemgift (heimanfylgia) och hvad mannen i förhållande dertill skulle erlägga, eller den s. k. tillgiften (tilgiöf, gagngjald, priðjungsauki, mundr i inskränkt bemärkelse). Vid nämnda tillfälle träffades stundom också öfverenskommelse om morgongåfvan (linfé, bekkjargjöf), d. v. s. den gåfva, som mannen skulle gifva hustrun morgonen efter bröllopet. Jfr Bröllop, Vigsel, Äktenskap.