Bukfenor

Bukfenor, Pinnae ventrales, zool., det bakre paret af fiskarnas lemmar, motsvarande de högre djurens bakfötter (ben), men, liksom bröstfenorna, af en för fiskarna egendomlig byggnad. På de äldre, mera ursprungliga fisktyper, som ännu lefva qvar i broskfiskarnas, ganoidernas (t. ex. störarnas) och lungfiskarnas ordningar, hafva bukfenorna ungefär samma betydelse och oftast i det väsentliga samma byggnad som bröstfenorna; men i den yngre fisktypens utveckling, i benfiskarnas ordning, hafva de förstnämnda fenorna i allmänhet icke någon annan uppgift än att vara balanserings-organ, och de hafva derför blifvit reducerade i afseende på sin byggnad. Äfven hafva de fått sin plats på kroppen förändrad, så att de, från att ursprungligen vara verkliga baklemmar och sitta mer eller mindre långt bakåt på buken (på de s. k. bukfeniga, pisces abdominales, t. ex. våra karpfiskar, laxfiskar, sillar och gäddor), kommit fram i trakten under bröstfenorna (på de s. k. bröstfeniga, pisces thoracici, t. ex. våra spiggar, makrilar, simpor, gnodingar, abborrar, bergfiskar) eller flyttats ännu mera fram (på de s. k. halsfeniga, pisces jugulares, t. ex. åtskilliga af våra torskfiskar, långbarn, fjersing), eller hafva de t. o. m., åtminstone till det yttre, försvunnit (på de s. k. fotlösa, pisces apodes, t. ex. ålar, tobis, kantnålar, hafkatt, svärdfisk). På dessa olikheter grundade Linné sin indelning af fiskklassen. Men ehuru denna indelning, äfven beträffande benfiskarna, i de flesta fall är ett uttryck för utvecklingsgraden inom de särskilda utvecklingsriktningarna, måste den likväl öfvergifvas, då man funnit, att nämnda olikheter utmärka endast förändringar, utvecklingar af en och samma form eller ett och samma slägte. De bukfenige benfiskarna (abdominales) hafva dock bibehållits såsom en naturlig grupp äfven i de nyaste systemen, liksom ålarna, under namn af Apodes, vanligen uppföras vid sidan af dem såsom en särskild grupp af Physostomi. Antalet strålar i bukfenorna har en ofta användbar betydelse för systematiken, t. ex. i fråga om de flesta taggfenstråliga fiskar, på hvilka bukfenorna hafva en taggstråle och fem mjuka strålar (med undantag af Beryx, som har tio). På smörbultarna samt ännu mera på stenbitarna och lumpfiskarna äro bukfenorna förenade med hvarandra och förvandlade till trattlika häft-organ, eller redskap att hämma farten framåt. F. A. S.