Bulla, Lat, betecknade i den klassiska forntiden runda och kupiga prydnader, i synnerhet ett slags medaljonger, som begagnades af etruskerna och äfven af romarna. Sedermera nyttjades ordet om den runda metallkapsel, som omslöt de bysantinske kejsarnas äfvensom flere höga statsämbetsmäns och de romerske påfvarnas sigill. Derefter kom det att beteckna sjelfva sigillet och slutligen en kejserlig (t. ex. Karl IV:s "gyllene bulla") eller påflig skrifvelse, under hvilken ett sådant sigill hängde. Det påfliga sigillet var fordom en rund blyskifva, som på den ena sidan hade bröstbilder af apostlarna Petrus och Paulus, å den andra påfvens namn. Ända ifrån 1500-talet hafva
apostlabilderna ersatts af påfvens familjevapen. På de s. k. "halfva bullorna" (bullae dimidae l. blancae l. defectivae), de bullor som utfärdas af en påfve under tiden mellan valet och invigningen, är vapensidan tom. Ett med bulla besegladt påfvebref är skrifvet på pergament och med gotiska bokstäfver samt affattadt på latin, såvida det ej är stäldt till de unerade grekerna. Det begynner med påfvens namn och orden episcopus, servus servorum dei (biskop, Guds tjenares tjenare), hvarefter följer ett helsningsformulär. Bullorna pläga benämnas och citeras efter inledningsorden i sjelfva skrifvelsen. Om bullan innehöll en nådebevisning, hängdes blysigillet i trådar af rödt och gult silke; innehöll hon deremot en dom, hängdes det i grå hampa. De ryktbaraste bullorna äro: Clericis laïcos (1296), Unam sanctam (1302) -- bägge utfärdade af Bonifacius VIII mot Filip den sköne i Frankrike --, kättarebullan In coena Domini (1362), en bannlysning öfver alla icke-katoliker, utfärdad af Urban V, Exsurge, Domine (1520), af Leo X mot Luther, som uppbrände henne, Unigenitus (1713), mot den franska qvietismen, Dominus ac redemptor noster (1773), om jesuit-ordens upphäfvande, Sollicitudo omnium (1814), om densammas återställande, samt Ineffabilis (1854), som innehåller dogmen om jungfru Marias obefläckade aflelse, och Pastor aeternus (1870), om påfvens ofelbarhet, hvilka bägge utfärdades af Pius IX. -- En kortare och mindre vigtig påflig skrifvelse kallades under medeltiden breve, med hvilket namn under den nyare tiden betecknas mindre vigtiga påfvebref, skrifna "sub annulo piscatoris", d. v. s. beseglade med det å fiskareringen befintliga sigill, som visar bilden af aposteln Petrus, sittande i en båt och sysselsatt med fiske. Sådana skrifvelser innehålla påfvens namn och ordningsnummer. -- En samling af påfvebullor kallas bullarium. Örnhjelm och Peringskiöld samlade hvar för sig bullor angående Sverige, och deras samlingar förvaras i handskrift i Vitterhets historie och antiqvitets akademiens arkiv. Ett tryckt bullarium för Sverige utgafs af Celse 1782; fortsättningar utgåfvos af Porthan och J. H. Schröder. Hd.