Burman

Burman, Erik Olof, universitetslärare, filosofisk skriftställare, född i Yttertafle by, Umeå landsförsamling, d. 7 Okt. 1845, blef 1865 student i Upsala, der han 1871 aflade filos. kandidatexamen och 1872 promoverades till filos. doktor efter att s. å. hafva försvarat afhandlingen Om kunskapens möjlighet. Han kallades derefter s. å. till docent i teoretisk filosofi och företog 1873–77, delvis med stipendium, resor i Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien, der han dref filosofiska studier, som satte frukt bl. a. i Om den nyare italienska filosofien (i Upsala univ:s »Årsskrift», 1879). B. innehade 1888 tredje forslagsrummet till professuren i teoretisk filosofi vid Upsala universitet och utnämndes 1896 till professor i praktisk filosofi derstädes. B:s vigtigaste filosofiska arbeten äro Die transscendentalphilosophie Fichtes und Schellings dargestellt und erläutert (1892: ingår i bd I af »Skrifter, utg. af Humanistiska vet. samf. i Upsala») och Schleiermachers kritik af Kants och Fichtes sedeläror (1894; i samma samfunds skrifter). B. ansluter sig i det hela till den Boströmska filosofien, hvars principer han dock sökt sjelfständigt bearbeta i en riktning, som i viss mån närmar sig en panteistisk verldsåskådning. Sitt största intresse har han egnat de kunskapsteoretiska och metafysiska frågorna. I sina historiska undersökningar har han företrädesvis sysselsatt sig med den Fichte-Schelling-Hegelska filosofien, öfver hvilken han vid universitetet hållit en rad värderika föreläsningar.