Fremling

Fremling, Matthaeus (Mattias), filosof, föddes d. 17 Okt. 1745 i Malmö, der fadern var köpman. Efter fullbordade akademiska studier dels i Lund, der han 1762 blifvit student, dels i Greifswald, der han 1770 blef filos. magister, utnämndes F. först till docent i fysik, 1771, och sedan, 1777, till adjunkt i filosofi vid universitetet i Lund, der han slutligen 1782 blef professor i teoretisk filosofi. Under åren 1773--77 vistades F. i Stockholm såsom informator hos riksrådet Ribbing. Efter en lång och hedrande lärarebana dog han den 20 Juli 1820 och besjöngs vid grafven af Tegnér. -- F. hade i sin ungdom idkat grundliga och omfattande studier i naturvetenskaperna, den klassiska literaturen, historien och filosofien. Denna sistnämnda vetenskap blef slutligen den, åt hvilken han hufvudsakligen egnade sig. Från att i sina yngre år hafva omfattat den wolfska rationalismens läror öfvergick han snart till den under 1700-talets senare hälft herskande empirismen, sådan denna, utgången från Locke, framställdes af encyklopedisterna, särskildt af d'Alembert. F:s filosofiska åskådning fördjupades sedermera betydligt genom studiet af Kant, mot hvilken han emellertid vände sig kritiskt, i det han dels med ganska mycken skarpsinnighet angrep grunderna för dennes praktiska filosofi (Försök till en granskning af kantiska grunderna för själens odödlighet och en Gud, 1798), dels äfven, ehuru mindre lyckligt, angrep hans lära om rummet (De spatio secundum decreta Kantiana, 4 disp. 1796--97). Äfven med Kants efterföljare Fichte och Schelling var F. bekant. Utan att sjelf hylla något bestämdt filosofiskt system framställde han dem alla med berömvärd opartiskhet för sina lärjungar, var mild och human i sin kritik samt, långt ifrån att vilja påtruga någon sin öfvertygelse, en varm förfäktare af tankens frihet på alla områden. "F. var i sitt umgänge liflig, glad, lekande, ofta qvick; hans föredrag från katedern var klart och lättfattligt, likasom i hans skrifter, i hvilka han bemödade sig att kläda sina tankar i Ciceros uttryck". Han efterlemnade icke mindre än 99 akademiska disputationer, alla på latin. C. v. F.